Fakta: Oscarsnobben

I år blev Anohni den första transpersonen någonsin som nominerats till en Oscar i egenskap av musikartist, för låten "Manta ray" från filmen "Racing extinction".

Men när arrangörerna meddelade att hon inte skulle få uppträda på prisutdelningen på grund av "tidsbrist" – och samtidigt gav Foo Fighters-sångaren Dave Grohl (som inte var nominerad) tid att uppträda – valde hon att inte närvara vid prisutdelningen.

Efteråt fördömde hon den amerikanska nöjesindustrin i ett öppet brev som spreds på nätet.

"Jag kanske formulerade mig lite väl dramatiskt, men faktum är att jag tog tillbaka lite makt från ett system som försökte underminera mig. Det kändes stärkande att dela min syn på händelsen", säger Anohni.

Fakta: Anohni

Föddes som Antony Hegarty i Storbritannien 1971.

Flyttade till USA på 1980-talet och är amerikansk medborgare.

Släppte det självbetitlade debutalbumet med Antony and the Johnsons 2000.

2005 kom det kritikerrosade albumet "I am a bird now" som bland annat belönades med Mercurypriset samma år.

I höstas släppte hon sin första singel under namnet Anohni och sade då i en intervju med Noisey:

"Jag började använda namnet för ett par år sedan men det har tagit tid att få det att fästa. Jag ville hedra den sidan av mig själv. Jag har alltid varit öppen med att jag är transperson".

Tidigare har hon också sagt att hennes närmaste vänner och familj kallar henne för "hon" och att "han" är ett osynligt pronomen för henne.

Anohnis kommande album "Hopelessness" genomsyras av just hopplöshet och uppgivenhet. Texter om drönarkrig, avrättningar och övervakning får tiden då Antony and the Johnsons hudlöst sjöng om kärlek att kännas avlägsen, och det är precis vad Anohni vill.

– Vi rör oss närmare och närmare avgrunden och tiden börjar rinna ut. Vi ägnar oss åt krig och försöker intala oss att det handlar om identitetspolitik eller religiösa skillnader men vi är blinda inför att vi är en del av ett större ekosystem. Vi är egentligen myror som bara ser vår stack, säger hon till TT under ett besök i Stockholm.

USA:s utrikespolitik och företagsimperialism är särskilda måltavlor i spår som senaste singeln "Drone bomb me", "Execution" och "Marrow". Den sittande amerikanske presidenten har också fått en låt uppkallad efter sig.

– Vi hyllade Obama, gav honom Nobels fredspris och jämförde honom med Martin Luther King. Det var naivt av oss att tillskriva honom sådana kvaliteter och hoppas att han skulle leda oss till frälsning. För nu sitter vi här ett drygt decennium senare och allting har blivit värre – förutom det amerikanska sjukvårdssystemet. Martin Luther King skulle aldrig ha bombat afghanska barn med drönare, säger Anohni.

Trojansk häst

Att tonsätta budskapet på "Hopelessness" med den kammarorkestrala ljudbild som blivit Antony and the Johnsons signum hade varit "helt fel estetik". I stället sökte Anohni upp producenterna Hudson Mohawke och Oneohtrix Point Never – två namn som är förknippade med elektronisk musik och hiphop – och formulerade en slug plan.

– Den sortens musik som jag har gjort hittills har varit smal och ärligt talat ointressant för de flesta. Nu vill jag ta del av en större konversation. Jag ville göra en musikalisk trojansk häst som infiltrerar kulturen med någonting som låter bekant men sedan tvingar dem som lyssnar att ta itu med ett innehåll som är mer utmanande än vad de är vana vid.

En svensk framtidsmodell

Anohni hoppas att "Hopelessness" ska fungera som en väckarklocka och engagera till en ny diskurs innan det, som hon säger, är för sent. Men hon ser också sprickor i molntäcket där ljuset tränger igenom – i Sverige har en politisk rörelse gett henne hopp för framtiden.

– Det är fantastiskt att det finns ett feministiskt parti i Sverige. Tanken på att vi skulle kunna ha ett kvinnligt styre är vägen framåt – det är hållbart och för allas bästa. Den kvinnliga arketypen i en maktposition, det är den enda naturtillgången vi fortfarande inte har utnyttjat till fullo. Det kanske skulle kunna innebära stora förändringar för hela vårt släkte.

"Hopelessness" släpps den 6 maj.