Om man inte räknar gatukök och pizzerior så var nog samtliga av mina hundra första krogbesök brickluncher på Åhlénsrestauranger. Förutom vattniga frysmorötter och repiga duralexglas så hade alla dessa luncher gemensamt att man var tvungen att åka rulltrappa upp till själva restaurangen – en barndomsupplevelse som jag får omedelbara flashbacks till när jag först besöker Escalier (som ju betyder ”Trappan”).

Lokalen ligger nämligen i Gateaus gamla lokaler rakt över ljusgården i Sturegallerian. Jag är inte riktigt övertygad om att detta köpcenterläge är idealiskt när man vill höstmysa en fredagskväll med långkok och röda viner.

Annars är Årets Kock-kocken Karl Ljungs nystartade fransman ganska trevlig med sina griffeltavlor, småbås och så kallade vinotheque, en anordning som serverar ett 50-tal viner på gl­­as. Krogen hakar också på den specerihandelstrend som svept över krog-Stockholm den senaste tiden.

Alla ost- och charkuterivaror kan köpas med hem och de säljer även oljor och vinäger som annars är ämnade för restaurangbranschen (och sånt älskar ju vi amatörkockar). Alla prylar på Escaliers hyllor är också till salu. Får man gissa att Stureplans garderober snart kommer fyllas av kvarglömda, fylleköpta franska Mauviel-pannor?

Eftersom omgivningarna nästan kräver det börjar jag, så klart, med tre ostron Fines de Claire och ett glas NV Perrier Jouët (175 kronor) medan mitt sällskap gör som Tony Soprano och stoppar i sig en tallrik kallskuret (99 kronor). Gott!

Till huvudrätt käkar vi bakad rödingfilén (198 kronor) med inkokt kronärtsskocka och vitvinssås. Sidan av Gotlandsgris (179 kronor) kommer med buljongkkokta höstgrönsaker och faller isär fint men den har en kålrotspuré som dras med en inte helt angenäm apelsinsmak.

Både rödingens skinn och fläsksidans svål har dock tagits av och tillagats separat för att maximalt crunchiness ska kunna uppnås. Sånt gillar vi frasfantaster!

Till dessert: ett fint litet Friandisefat (50 kronor) med en en hemgjord nougattryffel, hallonmarmelad, marshmallow och en madeleinekaka som dock ger upphov till färre barndomsminnen än den där rulltrappan.