Artist: Glasvegas
Skiva: Glasvegas (Columbia/Sony BMG)
Betyg: •••••
Den svenska distributionen var minst sagt tvåa på Glasvegasbollen. Men nu är de äntligen här, det fina lilla bandet som plötsligt dök upp från Glasgow och med vinande gitarrer och blödande sång gjorde en liten reva i mitt filter mot det elaka och onda och visade det i all sin ömklighet men samtidigt, samtidigt höll mig så hårt i handen att jag ändå kände mig tröstad. De beskriver kylan med värme, ger ljus i tunneln, sveper mig i kärlek – jag vet att jag låter religiös nu, men låt mig få göra det, det är så sällan det händer nu för tiden med musik. Det var en omedelbar förälskelse, omöjlig att förneka, jag kan inte sluta lyssna. Glasvegas, min bästa vän denna svenska höst, igen och igen. Maria Forsström

Ibland skiner det sagolika igenom

Artist: Wendy McNeill
Skiva: A dreamer’s guide to hardcore living (Raw Power/Border)
Betyg: •••
Jag har svårt för låtarna där Wendy ­Mc­Neill greppar dragspelet och kliver in i rollen som Tom Waits (mer väldoftande) lillasyster. I stället är det i de mer intima numren kanadensiskan är som bäst, när hon släpper det teatrala uttrycket och förlitar sig på sin egen röst. Det är
då hennes sagolika dröm­värld lyckas sprida ett skimmer av mystik, som i vackra ”Building a castle”. Patrik Wirén

En hyllning till vardagstristessen

Artist: Travis
Skiva: Ode to J Smith (Red Telephone Box/Bonnier Amigo)
Betyg: 11
De skotska myspopparna banade vägen för Coldplay, men är också ett av skälen till att världen tröttnade på brittpop. Tillbaka på skivbolaget som finansierades av sångaren Fran Healys mamma har de plockat fram elgitarrerna och gjort ett temaalbum om en medelsvensssons liv. Men plattan kunde lika gärna ha hetat ”Ode till Nirvana, Oasis och Rolling Stones”. Och ganska ofta ”Ode till vardagstristess”. Peter Lindholm

Stadionschlager med gråtmild röst

Artist: Uno Svenningsson
Skiva: Jag sjunger för dig (Bolero/Warner)
Betyg: ••
Uno Svenningsson har en av pop-Sveriges mest karakteristiska sångröster och det räcker tydligen långt. Han har ena benet kvar i Freda’s 80-tal, det andra placerade han i Melodifestivalen i fjol, och tillsammans blir det ibland något som kan kallas för stadionschlager. Men den som söker medkänsla i Unos gråtmilda röst bör nog försöka slå dövörat till när Pripps Blå-lyriken svämmar över. Peter Lindholm

Texter som berör men utan lyft

Artist: TI
Skiva: Paper trail (Atlantic/Warner)
Betyg: •••
TI är ganska ojämn av sig från skiva till skiva. Och den här hör inte till de bästa. Visst är det hög kvalitet på flera låtar, men det finns också ett par riktigt dåliga. Det är som att skivan aldrig lyfter, allt låter enformigt och inte speciellt spännande. Texterna däremot är väldigt bra och förmodligen de mest öppna han någonsin skrivit.  Sara Thorstensson