Sten-Ove Bergwall ringde på julaftonen förra året för första gången på 20 år till sin bror som är känd som seriemördaren Thomas Quick. Han frågade sin bror, som sitter bakom galler på Säters sjukhus, om de skulle skriva en bok tillsammans och i dag, knappt ett halvt år senare, släpps den till försäljning.
 Varför ville du skriva en bok med din bror?
– Den här boken är viktig för mig och för min bror Sture som är dömd för åtta mord under namnet Thomas Quick. Jag var väldigt arg på honom. Jag kände att han hade bestulit mig på min barndom och skändat minnet av våra döda föräldrar. Boken beskriver vår försoning.
 På vilket sätt?
– Jo, när han började erkänna de där morden i början av 90-talet berättade Thomas Quick att våra föräldrar skulle ha våldtagit honom. Vi övriga fem syskon hade inte märkt något och vi tror inte att våra föräldrar hade gjort de hemska sakerna. Min bror Sture eller Thomas Quick erkänner nu att han hade hittat på de där sexuella övergreppen.
Så ni är vänner nu sedan har erkänt att han hittat på föräldrarnas våldtäkter?
– Ja, och boken handlar om vår barndom. För  plötsligt, efter 20 år, har vi samma minnen som vi delar. Vi minns samma saker och det är befriande.
I din förra bok ville du att din bror skulle hållas inspärrad på livstid. I den nya boken hävdar du att din bror är oskyldig.
– På 90-talet trodde jag på rättssystemet och att min bror begick de här morden. Men i december såg jag dokumentären i Sveriges Television om min bror. Han erkände de här morden när han var kraftigt påverkad av narkotikaklassade läkemedel. Det finns ingen teknisk bevisning mot min bror. Det är då jag förstod att min bror var oskyldig. För jag visste att han ljög om sin barndom och då förstod jag att min bror ljög om morden för att få läkemedel som var narkotika.
Boken heter ”Thomas Quick är död”.  Tror du verkligen på det?
– Min bror erkände under ett annat namn. Jag tror att det hänger ihop. Att han inte kunde erkänna under sitt riktiga namn eftersom han inte begick de morden. Min bror är ren nu. Sedan sju år tillbaka får han inte narkotikaklassade läkemedel och han går inte i terapi. Thomas Quick är död och jag har fått min bror Sture tillbaka.
Har du dåligt samvete för att du trodde att din bror var den värsta seriemördaren
i svensk rättshistoria?
– Ja och nej. Jag förstår nu att min bror var psykiskt sjuk och mådde dåligt. När han sedan anklagade mina döda föräldrar för våldtäkt var det inte så lätt att ställa sig på hans sida. Dessutom var jag under en period rädd för honom, Thomas Quick. Han skrev hotbrev till mig och jag var rädd att han skulle fly från Säters sjukhus, söka upp mig och sedan mörda mig.
Hur bra vänner är ni nu?
– Jag skulle säga att vi är goda vänner. Även de övriga syskonen har förlåtit honom och hälsat på honom på sjukhuset. Vi skriver redan på vår nästa bok och vi pratar dagligen. Jag hoppas att min brors resningsansökan ska beviljas, för jag är övertygad om att min bror är oskyldig.