Artist: Jennifer Lopez
Skiva: Brave (Epic/Sony BMG)
Betyg: ••
I takt med alla parfymer, kläder, filmer och äkta makar är det knappt man kommer ihåg att det var som sångerska numera miljondollarindustrin J-Lo började.
Och det var nog ett smart drag att bredda sitt varumärke. Det märks tydligt på den här plattan att sången inte är hennes starkaste sida.
Låtarna är poppigare än förut och det hela känns väldigt kommersiellt och lite plastigt. Albumet innehåller ett par bra och medryckande låtar, som singeln ”Do it well” och ”Stay together”.
Men i de finstämda balladerna med stråkar blir hennes svaga röst alltför märkbar och det som skulle vara vackert blir mest plågsamt.
Alltför många låtar kräver en schyst video med en dansande J-Lo för att funka. Att enbart lyssna på skivan funkar inte riktigt lika bra.
Sara Torstensson

Poänglös punk utan riktig attack
Artist: Dia Psalma
Skiva: Djupa skogen (Kaos & Skrål/Border)
Betyg: ••
Nej, Dia Psalma var inte mitt favoritband 1994.
Då, när (nästan) hela nationen köpte var sitt ex av ”Gryningstid”, tyckte jag att kombinationen svensk folkmusik och punkrock var en ganska tvivelaktig idé – milt uttryckt. Nu när bandet gör comeback är folkmusiken tack och lov borta. Men det spelar mindre roll än jag trodde. Melodiös punk utan vare sig energisk attack eller minnesvärda melodier känns rätt poänglöst – med eller utan folkmusikinslag.
Patrik Wirén

Zzzz – sömnig söndagsmusik
Artist: Jonna Lee
Skiva: 10 pieces, 10 bruises (Razzia)
Betyg: ••
Zzzz. Förlåt, men det var länge sedan jag tvingades lyssna på något så många gånger för att försöka hitta något alls att säga om det.
Det här är sömnig söndagseftermiddagsmusik utan särprägel, och man önskar att Jonna Lee hade gjort mer av sin röst – eller låtit Harcourt sjunga lite till.
Den enda låt som sticker ut är ”I wrote this song”, där det faktiskt händer något och man till och med skulle kunna få för sig att klappa takten.   
Maria Forsström

Tigern spinner beskedligt
Artist: Nisse Hellberg
Skiva: En tiger i tanken (Bonnier Amigo)
Betyg: ••
Titeln refererar till oljebolaget Essos slogan från 60-talet men belyser samtidigt Nisse Hellbergs problem.
Gammal rotrock morrar nog som en tiger i hans nostalgiska tankar, men vi andra hör mest jamanden från en kastrerad rockabillykatt. Föregångaren ”Snackbar blues” hade visst bett och klös, men här spinner han oftast beskedligt för dansbanor som snarare präglats av Svensktoppen och folkparksbugg än av oktanrik rock’n’roll.
Peter Lindholm

Grabbigt med visst sväng
Artist: Kid Rock
Skiva: Rock’n’roll Jesus (Atlantic/Warner)
Betyg: ••
Man ska nog vara amerikansk redneck och tillbringa helgerna med att grilla enorma köttstycken och gå på lokala strippbarer för att till fullo uppskatta Kid Rocks sydstatsrock.
Visst, det svänger rätt bra emellanåt, särskilt på titelspåret, som har ett fint AC/DC-gung. Men oftast är det lite grabbigare och gubbigare än jag står ut med.
Och dissningen av före detta flickvännen Pamela Anderson i countrylåten ”Half your age” är bara taskig.    
Patrik Wirén