ANNORLUNDA LIV. Hemma hos Jenny Ström och barnen Melina, Max och Imre i Haninge är vardagslivet lite krångligare än hos andra trebarnsfamiljer. Hela familjen har varianter av adhd och Aspergers syndrom.
– Det är kaotiskt, men nu går det ändå från kaos till någorlunda ordning, säger Jenny.
Jenny och Max har dubbeldiagnosen adhd och Aspergers syndrom. Melina har Aspergers syndrom. Enligt Jenny har Imre med stor sannolikhet samma svårigheter. Det är mycket vanligt att de här diagnoserna är ärftliga.
•• Hur är det att ha add och Aspergers syndrom?
– Aspergers syndrom innebär att jag i regel är väldigt duktig på något men kanske har lite svårare med socialt umgänge. Nu är jag lite kategoriserande, men du hittar ofta de här personerna på naturvetarinstitutioner eller som programmerare eller regissörer. En tioårig kille som har add märks i klassrummet för att han tappar vakenhetsnivån, och för att inte somna spritter han till och blir hyperaktiv, medan jag, som har den underaktiva varianten add, mer nickar till.
•• Hur har det påverkat ditt liv?
– Innan jag fick medicin påverkade det mig mycket. Tidigare var det mycket ”Hur kan du som är så duktig vara så lat?” och ”Varför skärper du dig inte?” När jag började medicinera förstod jag att jag i princip haft influensa i hela mitt liv.
•• Hur menar du då?
– Känslan som när du har influensa. Du fixar mat åt dig och dina barn, du tvättar så att det finns rena kläder, alla måsten. Men putsar du fönstren, åker och storhandlar eller viker den rena tvätten? Nej. Där har du mig, så var det hela tiden. Man har inte energi över.
•• Du fick ju reda på att du hade de här diagnoserna först när du var 32 år. Hur var det?
– Det innebar en bekräftelse för mig att jag inte är lat och oduglig eller hopplös utan att det faktiskt finns en anledning till att jag har varit så här.
•• Du är kritisk till hur skolan hanterar barn med de här svårigheterna. Vad görs fel?
– Alla är ju olika, men många av de här barnen är understimulerade i skolan. För många är grupparbeten svårt. I dag ska eleverna själva klara mycket, planera och genomföra. Det är ofta svårt.
•• Hur får du det att fungera hemma?
– Jag försöker hitta lösningar. Jag har boendestöd, det har hjälpt extremt mycket, någon som kommer och hjälper mig att strukturera. Men det är ganska mycket som fallerar fortfarande. Det är stundtals jättejobbigt. Jag behöver stöd av andra.
•• Varför har du valt att också jobba med det här?
– Jag känner att jag gör nytta, att folk vill höra vad jag säger. Jag väcker debatt och jag får så mycket positiva reaktioner.