Fakta: "Fadren" och Grytt

Strindberg skrev "Fadren" år 1887.

I Mellika Melouani Melanis uppsättning spelas det äkta paret av Helena af Sandeberg och Ville Virtanen. I övriga roller syns bland andra Samuel Fröler och Bahador Foladi.

Pjäsen har premiär på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm den 2 maj.

Kajsa Grytt har varit sångerska och gitarrist i gruppen Tant Strul och har efter det gett ut skivor som soloartist. Hon har också skrivit självbiografin "Boken om mig själv" samt romanen "Nio dagar, nio nätter".

– Det handlar om kriget – eller konflikten – mellan könen, säger Kajsa Grytt.

För punkikonen från Tant Strul är det premiär på teaterscenen. Och hon tycker att något spännande händer när Strindbergs 1800-talsman möter mammor från 2000-talet. Nu och då krockar. Skådespelare och verklighet.

– Jag har själv blivit otroligt berörd under repetitionerna.

Det är regissören Mellika Melouani Melani som friskar upp familjedramat, på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm.

– Mellika är min favoritregissör så det är gudomligt att vara med i en process som hon leder, säger Kajsa Grytt entusiastiskt.

Premiär på scen

Tidigare har Kajsa Grytt skrivit både musik och dramatik för teatern. Men att som nu improvisera framför en ensemble är nytt. Fast hon kallar inte sitt bidrag skådespeleri, snarare en performance, säger hon. Men det finns beröringspunkter mellan uttryckssätten.

– Jag är väldigt intresserad av teater och vad det är som drabbar en publik. Det är ju det jag jobbar med i musiken också. Att skapa något som händer i rummet.

I det klassiska dramat har ryttmästaren planer för sin dotter som mamman motsätter sig. Men mannen är hennes förmyndare och hon är maktlös. Alltså sår hon tvivel kring huruvida han verkligen är pappan. Kajsa Grytt ser det som ett drama om mannens smärta.

– Någon sade det så bra, att kvinnans orgasm bara fortsätter. Man har barnet i magen och det kommer ut ur kroppen, det är sådana extrema sensationer. Mannen längtar efter den kontakten med sin avkomma.

Vill vara subjekt

Hon tror att Strindberg skrev dramat i skräck för kvinnans och mammans styrka. Kraften är också vad hon vill få fram hos kvinnorna i kören.

– Man blir lätt ett objekt när man ska berätta sin historia. Men jag är med och gör de här kvinnorna till subjekt. Det är det jag själv gör i mina låtar, säger hon och gissar att det är just den energin Mellika Melouani Melani ville åt.

– Det handlar om att inte känna sig tacksam eller underdånig, säger Kajsa Grytt.

Hon spelar tre egna sånger varav "My girls" handlar om hennes erfarenhet av att vara singelmamma – hon har en son som nu är 21 år. Men den spelas som en besvärjelse, så tyst att texten knappt hörs.

Själv hoppas Kajsa Grytt att pjäsen främst ska få män att fundera över egna erfarenheter, och söka svar på frågor som var männens våld kommer ifrån.

– De säger ju fortfarande "vi är ingen grupp". När de kan se att de är det kanske världen kan börja förändras.