Fakta: Oscarsteatern

Oscarsteatern är döpt efter Oscar II och uppfördes 1906 av byggherren Isaac Hirsch.

Arkitekt bakom bygget var Axel Anderberg, som också ritat Kungliga Operan samt teaterhus i Norrköping, Linköping, Karlstad och Kristianstad.

"Det är en väldigt fin teater, en 'teaterteater'. Den är som i en sagobok, ska man rita en teater så ser den ut så här", säger Robert Gustafsson, som har spelat på Oscarsteatern i omgångar ända sedan 90-talet.

I år fyller teatern 110 år. Det firas med en nyskriven revy som har premiär den 22 september.

Det är svårt att få någonting ur Sanna Nielsen och Robert Gustafsson om den revy som får premiär på Oscarsteatern om en vecka.

– En revy består av en massa nummer och dem vill man ju inte avslöja. Det är som en sådan där hemliga lådan som öppnar sig, säger Robert Gustafsson.

Han och Sanna Nielsen lånar av sin lunchtimme för att prata och sitter i biblioteket högst uppe i teatern. Förr användes rummet som syateljé. Nu samsas huvudbonader från teaterns förflutna med böcker i hyllorna.

Klart är att 110-åringen ska firas med besked. Hemsidan utlovar "en kväll av gapskratt, skönsång och glänsande showglädje". På affischerna skimrar kändisnamn i guld: Gustafsson, Nielsen, Dan Ekborg, Rachel Mohlin, Vanna Rosenberg, Kim Sulocki. Huvudförfattare är Calle Norlén, Edward af Sillén regisserar.

Nielsen debuterar

Gröngölingen i gruppen är revydebutanten Sanna Nielsen. Hon fick förfrågan att vara med när hon ledde Melodifestivalen.

– Min första reaktion var "Vad är en revy?" Jag hade aldrig sett en revy i hela mitt liv, skrattar hon.

Men för Nielsen fanns egentligen inget annat alternativ än att tacka ja.

– Jag gillar att vara i utmaningarnas land. Men framför allt var det nog så att jag ville lära mig, upptäcka vad som finns hos mig och vad jag kan hitta fram till.

Nyskrivet material

För ett år sedan började gruppen spåna på idéer, i maj utformades skisser till sketcherna. Nu, inför premiären, stöts och blöts det in i det sista.

– Det är väldigt rörigt och stökigt och svårt och snurrigt. Så man blir väldigt trött, säger Gustafsson och får medhåll av Nielsen, som fyller i:

– Men det är också det som är roligt och kreativt, man lär sig mycket och hittar nya vägar.

Förnedrande tester

Några smygtester inför publik har gjorts.

– Det är fruktansvärt förnedrande. Man skäms som en gris. Men så vet man att ett litet fniss från en sådan liten osäker publik blir ett gapflabb sedan. Så man måste översätta alla reaktioner, säger Gustafsson.

Vad tar ni med er inför premiären?

– Jag tror att det är lugnet och rutinen. Vi gör ju detta tillsammans, det är nog det viktigaste. Att ingen känner att den är ensam i någonting, säger Nielsen.

Gustafsson håller med:

– Mer i en revy nästan än i något annat sammanhang så kan man inte bara se till sig själv och sitt eget bästa.

– Man måste se till helheten, hela tiden. Gör man inte det, då dör hela pannkakan, då sjunker den ihop. Så man får slänga sitt ego någonstans.