Fakta: Thomas Vinterberg

Född: den 19 maj 1969 i Danmark.

Familj: fyra barn, hustru och ex-hustru.

Aktuell: med "Kollektivet", som har svensk biopremiär den 15 juli. Framöver väntar bland annat en film om ubåtskatastrofen Kursk 2000.

Bakgrund: Thomas Vinterberg var 1995 med och skapade "Dogme 95", en regelsamling för filmskapare där regissören i ett "kyskhetslöfte" bland annat lovar att använda handhållna kameror, och att avstå från ljussättning och optisk redigering av filmen. De övriga initiativtagarna var Lars von Trier, Kristian Levring och Søren Kragh-Jacobsen.

Vinterberg hade stora framgångar med "Festen" (1998), som blev den första så kallade dogmafilmen. Bland övriga filmer som dansken regisserat finns "It's all about love" (2003), "Submarino" (2010) och "Jakten" (2012).

Därutöver har han bland annat skrivit pjäser för Burgtheater i Wien och regisserat videon till Metallicas "The day that never comes".

När Erik ärver sitt gamla barndomshem i Hellerup, strax norr om Köpenhamn, övertalar hustrun Anna honom om att starta ett kollektiv. Det är utgångspunkten för "Kollektivet", där Erik, Anna och tonårsdottern Freja snart får sällskap av en brokig skara medboende.

Det blir fester, middagar och livliga husmöten, med kollektiva beslut och rikligt med öl. Men en kärleksaffär ställer snart allting på sin spets.

– Filmen handlar om förgänglighet. Jag har aldrig velat förstå att saker och ting upphör, säger Thomas Vinterberg.

– Den handlar också om kärlekens förgänglighet och om en tid som inte längre finns. Världen förändrades från röd till blå och filmen är gjord i ett slags vemod över att allting upphör.

Oscarsnominerades för "Jakten"

Den 47-årige dansken slog igenom med "Festen" 1998, den första av de så kallade dogmafilmerna, och har de senaste åren bland annat gjort "Jakten" (2012), som Oscarsnominerades som bästa utländska film.

Thomas Vinterberg tillbringade själv en stor del av sin barndom i ett kollektiv. Från början motvilligt, men med tiden med allt större kärlek till boendeformen. När han nu blickar tillbaka är det en kärleksförklaring som blandar nostalgi och kritik.

– Jag var en liten sjuårig kille som gillade ordning och jag var väldigt blyg. Så att komma in i det kaoset var svårt. Men jag kom att älska det till slut, säger han.

– Vi hade stor frihet som barn, men det var självklart också otryggt. Man kan inte göra ett porträtt av den tiden utan att också kommentera resultatet av det experiment som det var.

Ett experiment?

– Ja, det var ett experiment där man valde att behandla barn som vuxna. På den tiden visste man ju inte att det var en för tung börda för ett barns skuldror. Jag vill gärna framhålla att det var gjort av kärlek, och av respekt. Det råkade bara vara fel.

Filmen bygger på en teaterpjäs med samma namn, från början skriven för Burgtheater i Wien, där Thomas Vinterberg tidigare haft framgångar med en fortsättning på berättelsen från "Festen". Men till skillnad från "Begravningen", som enligt Vinterberg var alldeles för hård för filmduken, var det ett lätt val att göra film av "Kollektivet".

Tragiska inslag

Ändå har även berättelsen om Erik, Anna och Freja hårda och tragiska inslag.

– Ja, det blev en hård film. Jag tänkte att jag både skulle skildra det fantastiska med att bo i kollektiv, men också skapa ett drama av en viss kaliber, säger Vinterberg.

– Allt som allt älskade jag att bo i kollektiv. Jag är inte säker på att man kan se det i filmen, men så är det verkligen.

"Kollektivet" har svensk biopremiär den 15 juli. I rollerna finns bland andra Trine Dyrholm, Ulrich Thomsen, Fares Fares och Vinterbergs hustru Helena Reingaard Neumann.