Fakta: Kristian Anttila

Född 1979 i Skövde. Bosatt i Göteborg.

Debuterade 2003 med singeln "Bereden väg" och senare samma år släpptes debutalbumet "Natta de mina". Har sedan dess släppt albumen "Innan bomberna" (2005), "Lille Napoleon" (2008), "Svenska tjejer" (2010) och "Djur och människor" (2012).

Aktuell med nya albumet "Rum 4, avd 81" som släpps den 12 februari.

Turnédatum: 18/2 Kiruna, 19–20/2 Gällivare, 25/2 Älvsbyn, 26/2 Skellefteå, 27/2 Piteå, 28/2 Boden, 18/3 Hultsfred, 20/4 Göteborg, 21/4 Malmö, 22/4 Stockholm, 23/4 Uppsala.

I mitten av 00-talet var Kristian Anttila en av förgrundsfigurerna inom svensk indiepop och singlar som "Vill ha dig", "Västra Frölunda" och "Smutser" spelades flitigt i P3.

Men trender kommer och går. När Kristian Anttila 2012 gav ut sitt senaste album, "Djur och människor", var intresset för hans musik litet.

– Jag gjorde en storslagen och pampig arenarockskiva och det slutade med att vi turnerade på folktomma fritidsgårdar, säger han.

Kristian Anttila hade fram till dess byggt upp hela sitt liv kring artistkarriären men plötsligt kunde han inte försörja sig.

– Man hade ett sådant flyt under ett par år, man var den generationens soundtrack. Sedan gick skiftet väldigt fort till att modern dansmusik och hiphop tog över. Det som verkade självklart, att musiken man spelade var hipp och rätt, det bara sköljdes bort.

Inga intervjuförfrågningar, inga radiospelningar, ingen stor publik.

– Jag lägger ju ner tusentals timmar, så mycket själ och hjärta, på en skiva och jag är personlig i texterna. Det är så knäckande när det bara bemöts med en axelryckning.

"Inlagd på hispan"

Perioder med tvivel, stress och press följde. Till slut var Kristian Anttila så illa däran att han behövde vård.

– Jag var inlagd på hispan, mentalsjukhus. Jag kraschade så hårt under en turnéperiod att jag totalt gav upp allting, jag kunde inte sova och inga tabletter hjälpte längre. Jag låstes in för att skydda mig själv.

Någonstans där började också hans nya album, "Rum 4, avd 81" ta form. Det är en vacker men stundtals nattsvart skiva som delvis skrevs på den psykiatriska mottagningen.

– Personligen var jag i ett väldigt dåligt skick och det avspeglas i texterna. Det finns i stort sett inget ljus någonstans. Många av texterna präglas av ett tvivel inför tillvaron och en oförmåga att få rätsida på sitt liv.

– Motsägelsefullt nog är det ändå någon form av personlig comeback. Blickar man tillbaka finns det något positivt i det här skivsläppet. Det är något nytt.

Akustisk skiva

"Rum 4, avd 81" är i princip helt akustisk – ett format Kristian Anttila började experimentera med när det inte längre bar sig att turnera med ett band.

– Det kanske krävdes att jag skulle återuppfinna mig själv för att jag skulle våga kliva tillbaka ut på arenan och då blev det i det här formatet.

Reaktionerna från dem som har hört materialet har varit positiva – något Kristian Anttila inte trott och knappt ens hoppats på.

– Det finns en del av mig som inte vill att skivan ska röna särskilt mycket uppmärksamhet, att omvärlden ska säga åt mig att det är dags att byta spår i livet.

Om det blir någon mer musik vet han inte. Kristian Anttila funderar på alternativa karriärer och har börjat gå in på arbetsförmedlingens hemsida för att "titta runt". När förra skivan floppade sökte han till och med in till försvaret.

– Jag var en hårsmån från att bli intagen men det var lite strul med mitt förflutna som satte käppar i hjulet.