Avenyn är gatornas motsvarighet till julbordet, detta vanvettigt frånstötande gastronomiska påhitt. Ett smörgåsbord från helvetet, laddat med rätter den ena vidrigare än den andre. I Avenyns fall: En lång sträcka av hopplösa restauranger, affärer och telebutiken 3.

Jag ser mycket fram emot topprestaurangen Linnéa Arts kommande festpalats på gatan. Det kan bli en räddning. Men som en ensam fyr högst upp lyser nu endast en strimma av hopp – Locatelli. Locatelli är som en överklassfamiljs svarta får, eller pastellfärgade partyräv i detta fall, uppklädd i rosa hängslen, skrikiga kostymer och lite lätt salongsberusad redan vid lunch. I alla fall i jämförelse med de andra etablissemangen i Elitekoncernen.

Locatelli ligger perfekt i ett hörn med fri utblick och är begåvad med en elektrisk stämning. Detta mycket på grund av de ambitiösa dj-bokningarna och den popu­lära baren. För Locatelli är ett litet festpalats i miniatyr. Du ser perfekt groomade män som doftar tvål och lavendel. Och skulle de sätta pannan mot någon av de stora rutorna skulle en hudkrämsfläck lämnas stor nog att fritera ett par kycklingar i. Kvinnorna har också de förberett sig för Locatelli.

Det är som en dressyrtävling för människor sena fredagar och lördagar. Det är bara prisdekaler på stjärtarna som saknas. Locatellis främsta syfte är att främja samspelet mellan man och kvinna. De lyckas väl.

Jag och min gode vän Wilhelm börjar med drinkar, en Negroni och en Warsaw Breeze. Bisongrassvodkan är trevlig i Warsaw Breeze (112 kronor) och Negronin (135 kronor) smakar som den ska, men Locatelli, som trycker så mycket på sin cocktailkultur, kan naturligtvis höja sig många steg till.

– Varför inte börja med egna örter och egna bitters? Eller den senaste trenden, gamla drinkar, lagrade ett par månader i stora glaskupoler? När det finns är jag nöjd, som Wilhelm uttryckte det.

Vi tar in Wagyūburgaren (249 kronor) och råbiffen (179 kronor). Bra enkla saker till bra pris som ­levereras korrekt här. Stora härliga rätter. Vanligtvis kan jag bara äta råbiff på min favoritrestaurang Relae, men detta är en ny favorit.

Men det är stämningen och mötesplatsen som är stjärnan här. Och det är gissningsvis även det som gjort att Locatelli nu också medverkar i den kommande guideboken The New York ­Times, 36 Hours: 125 Weekends in Europe. Högst välförtjänt.