Artist: Fall Out Boy
Skiva: ”Folie à deux”
Betyg: •••
Fall Out Boy rör sig mellan bredbent arenarock, R&B, refrängstark powerpop, glamrock och högtravande ballader med samma goda humör. Trots de musikaliska vändningarna befinner sig skivan konstant i en värld där mungiporna pekar uppåt.
Svartsynta emos har inte mycket att hämta på den här plattan. Liksom på fjolårets ”Infinity on high” skiner bandets kärlek till flåshurtig R&B igenom rejält. Att man samarbetar med Pharrell Williams och Lil Wayne känns bara naturligt, men inte heller att Elvis Costello tar plats vid mikrofonen i ”What a catch, Donnie” är särskilt anmärkningsvärt. Gruppen plockar, med uppenbar förtjusning, inspiration från alla möjliga håll.
Det är just den nyfikenheten som gör att gruppens radioanpassade och, ärligt talat, rätt fåniga pop fungerar bättre än väntat. Med charm kommer man som bekant långt. Patrik Wirén

Mjuk soulröst av klassiskt snitt

Artist: Anthony Hamilton
Skiva: The point of it all
Betyg: ••••
Anthony Hamilton håller fanan högt för den gamla soulen à la Marvin Gaye och Bobby Womack. Och även om han sneglar lite åt hiphop- och R&B-hållet känns det genuint, tidlöst och utan kompromisser. Soul när den är som allra bäst. Den där underbart mjuka rösten skulle kunna sjunga vilka onda, hotfulla saker som helst och få det att låta som en vaggvisa. Sara Thorstensson