Paris har sina bistroer och konditorier med prisbelönta bakelser, Rom har sin espresso och Göteborg har naturligtvis sina räksmörgåsar. På senare år har den blivit den kanske hippaste accessoaren hos hotellrestaurangerna: Det har blivit som ett inofficiellt VM i räkmackor.

Alla ska ha sin räksmörgås på menyn, Park, Gothia Towers, First Hotel G. Och den ska vara den bästa i världen. Mest offensiva är Gothia Towers, som dagligen (känns det som) skickar ut pressreleaser om att sin räksmörgås slår nya rekord: ”Gothia Towers räksmörgås spränger miljonvallen! Gothia Towers räksmörgås får staty rest i Hong Kong! Gothia Towers räksmörgås kan gå på toaletten själv!” Det är ingen hejd på hur mycket prestige det ligger i räkmackan.

Jag gissar att nu med närodlat och genuint som matmässiga mantran, så har helt plötsligt räksmörgåsen lyfts upp till oanade höjder. Smörgåsen står för årets klassresa. Men det är inte Gothia Towers som har den bästa räksmörgåsen i stan, det är det moderna stadshotellet G, som ligger insprängt i Centralstationen.

Här äter jag den godaste räksmörgås jag har upplevt i Göteborg. Den finns i två storlekar, liten och stor, kostar 102 kronor respektive 175 kronor. Jag tar in den stora och njuter av nyslagen, superfräsch citrusmajonnäs som får leka med handskalade västkusträkor på en saftig bit rågbröd.

Jag har aldrig varit ett räksmörgås-fan, men detta får mig att ställa mig i givakt. Jag utser den till stans bästa. Men jag är inte utan kritik. En sak som gäller generellt för stans räksmörgåsar är storleken. Varför envisas alla restaurangchefer med att ge ordern: ”Dölj rågbrödet med vansinniga mängder räkor och ägg!” Jag skulle ge rådet att minimalisera, effektivisera om man så vill, räkmackan till att bli mindre vulgär, och lite mer modern.

– Ja, mer vacker att titta på, fyller mitt sällskap Johan i, och definitivt lättare att hantera utan att man som gäst blir fullständigt majonnäs- och räkförnedrad.

Vi tar också in en soppa på rostad jordärtskocka (110 kronor) och en löjromstoast (175 kronor). Soppan har en mycket fin karaktär, jordärtskockan är en underskattat råvara, även om den inte berör mig som räksmörgåsen. Toasten är en klassisk tolkning med löjrom från Vänern. Sedan väljer vi att spendera en ansenlig summa pengar på G:s champagnebar, som tillsammans med räksmörgåsen är hotellets stjärna.

Här hittar vi en passionerad herre som har skapat ett eget litet mikrouniversum med sina franska favoritproducenter. Denna lilla bar slår ut som en blomma vid after worken och champagneglasen fylls på och höjs i takt med att folk trillar in. Missa inte.