Fakta: Meg Wolitzer

Född: 1959 i Brooklyn i New York.

Bakgrund: Hon pluggade kreativt skrivande vid Smith College i Massachusetts och tog examen vid Brown University i Providence. 1982 romandebuterade hon med boken "Sömngång".

Böcker i urval: Genom åren har hon skrivit ett antal romaner, bland de mer uppmärksammade märks "The ten-year nap" och "The interestings" som snart kommer att filmatiseras. 2006 gjorde Nora Ephron en tv-film av hennes bok "This is my life". Vid sidan av författarskapet har Meg Wolitzer även undervisat i kreativt skrivande.

Aktuell: Hennes roman "Hustrun" ges i dagarna ut på svenska. Boken ska även filmatiseras av Björn Runge. I rollistan finns bland annat Glenn Close och Frances McDormand. Meg Wolitzer har också en podd tillsammans med den svenska journalisten och författaren Jenny Nordberg.

Kulturmannen har blivit ett begrepp inom det svenska kulturlivet. Men denne pompöse figur som livnär sig på kvinnors beundran och oavbrutet citerar sig själv är inget svenskt fenomen. Tvärtom så finns han överallt.

Knivskarp humor

2003 skildrade den amerikanska författaren Meg Wolitzer en ovanligt proppmätt kulturman med knivskarp humor i sin roman "Hustrun". En bok som nu kommer på svenska.

Här möter vi Joan som ägnat ett helt liv åt att stötta sin man, den hyllade och självgode författaren Joe Castleman. På det svenska förlagets hemsida beskrivs Joan som kulturmannens hustru.

Meg Wolitzer själv har emellertid inte hört talas om den svenska kulturmansdebatten, det konstaterar hon över telefon.

– Men dessa tankar kring män som tar plats har förstås alltid funnits. I USA har vi till exempel nyligen haft en livlig diskussion kring Hillary Clinton. Hennes röst har kallats för gäll och påfrestande. Detta medan Bernie Sanders, som ju skriker oavbrutet, uppfattas som auktoritär.

När Meg Wolitzer skrev "Hustrun" hade hon burit på idén till boken mycket länge. Manlig makt och, som hon själv formulerar det, kvinnlig medskyldighet har alltid fascinerat henne.

– Jag ville skriva en rolig och arg bok. Men jag ville inte vara polemisk utan snarare kanalisera de här frågorna via romanfiguren, säger Meg Wolitzer och betonar att det är viktigt för romanförfattare att inte slå åsikter i huvudet på läsarna.

Sunda reaktioner

Kvinnor som pratar om jämlikhet och feminism tvingas ofta vänja sig vid att mötas av både hot och hat. Men Meg Wolitzer säger att omvärldens reaktioner hittills har varit sunda. Dels kring "Hustrun", dels beträffande essän "The second shelf" ("Den andra hyllan") som publicerades i New York Times 2012.

I den uppmärksammade texten ställer hon sig frågande till ordet "kvinnolitteratur". Enligt Meg Wolitzer har begreppet blivit ett verktyg för att klassa böcker av kvinnliga författare som lägre stående.

– Det är nedvärderande att få höra att du skriver kvinnolitteratur för att du väljer att berätta om familjerelationer. Det irriterar mig. Varför betraktas det som händer i hemmet som mindre viktigt än det som försiggår i styrelserummen? Romaner speglar våra liv. Jag tror det är helt avgörande att du skriver om det som är viktigt för just dig.

Hårdkokt manlighet

Enligt Meg Wolitzer speglas det genusorienterade klassificerandet också i böckernas omslag. Hon påpekar att märkligt många böcker av kvinnliga författare pryds av bilder på små rara flickor i böljande vetefält. Detta medan de omslag som paketerar manliga författare är fulla av stora tunga bokstäver. Mysigt versus hårdkokt.

– Vetefältsomslagen verkar nästan ha utformats för att hålla män på avstånd. Jag vill att böcker ska vara inbjudande för alla. Freud sa att man ska lyssna på andra människor med en jämnt svävande uppmärksamhet. Jag tror att det är ett bra förhållningssätt även är det gäller läsning. Läs med ett öppet sinne, oavsett vilket kön författaren råkar ha.