Du blev tvåa i årets ”Robinson”. Är du glad eller bitter över detta faktum?
– Det är klart att jag är lite bitter. Men jag visste innan jag åkte ner att ”Robinson” är en turtävling. Jag anser att jag inte fick en ärlig chans att vinna. Det var fem personer som skulle avgöra vem som skulle vinna, varav alla var kvinnor. 

Berätta något kul som hände på ”Robinson”-ön som inte visades i tv?
– En i laget lyckades knäcka koden till filmteamets godislåda där de förvarade chips, choklad, jordnötter. Fråga inte hur han gjorde men det var riktigt användbart. Vi tog lite godis varannan dag så de inte upptäckte det och den fylldes hela tiden på så det var en riktigt skatt. Det var välkommet när man höll på hungra ihjäl. 

Du är den som tillbringat längst tid i världen på en ”Robinson”-ö. Hur viktigt var det att slå rekordet?
– Det var extremt viktigt. Jag är en tävlingsmänniska och jag gillar att vara bra på saker. Visst, jag har varit med i ”Robinson” många gånger, men jag har också tagit mig långt varje gång. Jag är ingen man röstar ut i första taget. 

Vem i årets ”Robinson” skulle du välja att bo med i ett år på en öde ö?
– Inte Leffe i alla fall. Vi hade slagit ihjäl varandra. Det får bli Anna Lundh. Hon är en man i kvinnokläder. Hon är jävligt laidback, hon krökar som en rysk gruvarbetare och hon är en intressant person. Vi hade tillverkat kokosbrännvin på ön. Skål!

Vad är det för skillnad på Robert Andersson och ”Robinson”-Robban?
– Väldigt stor skillnad. Robert sitter här vid bordet nu. Robban flänger runt på en ö och försöker vinna showen genom att bjuda på en kraftigt dopad variant av sig själv. Sedan är det upp till tittarna att avgöra om Robban var kul i årets omgång av ”Robinson”. När jag blev på fyllan i ett avsnitt blev Robban sitt ”Jackass”-jag och slängde sig från ett träd och härjade. Men det är inte så att jag hoppar efter väggarna när jag sitter hemma och dricker sprit. 

Vad brukar överraska folk mest när de lär känna dig?
– De utgår från mediebilden som jag gav för tio år sedan. Då jag duschade i sprit, simmade i sprit och gjorde pungdrinkar när pressen var med för att skapa en myt. När folk träffar mig brukar de tycka att jag inte är så galen och lite tråkig eftersom de förväntar sig något annat. Men det var en annan person och en annan tid. I dag plockar jag inte fram den delen av mig själv. Barnen är nummer ett och det krävs att jag planerar och tar hand om familj och jobb. 

Vad är det bästa med att vara tillsammans med dig?
– Det är att jag är energisk och fantasifull. Man har inte tråkigt med mig eftersom jag är ”all in” hela tiden. Men det är kanske inte den enklaste vägen att välja att vara tillsammans med mig. Jag kan vara romantisk på mitt lilla vis. Jag tar hellre en tältweekend än att jag tar in på Grand Hôtel. Jag kanske inte köper rosor utan ger en bukett rallarrosor. Jag väljer en annan vinkel att se på livet. 

Du har två barn, hur är du som pappa?
– Jag är den pappa jag anser att jag själv skulle ha haft. Jag är fantasifull och lekfull. Nu ska jag inreda barnens rum till en djungel med klättergrepp på väggen och i taket ovanför sängen. Jag funderar också på en stege i taket och ett rep så de kan svinga sig ut. Alla barn älskar att klättra och när kunde man göra det som barn?

Du har varit med i ”Robinson” fyra gånger. Finns det något som skulle få dig att vara med en femte gång?
– Det skulle vara att den där nissen i USA som hade rekordet åker och knäcker mitt rekord. Då måste jag åka igen. Jag kommer nog vara med i pensionärs-”Robinson” om 25 år. De behöver någon som tar bladet från munnen och säger vad den tycker. 

Nu tar du din tionde snälla fråga. Är det en del i din strategi att lägga ”Robinson”-Robban bakom dig?
– Honom har jag lagt bakom mig för tio år sedan men ni i medierna envisas med att kalla mig det. Men jag kan gladeligen hoppa in i honom ibland för han är en spjuver.