Fakta: Nisse Hellberg

Född 1959 i Malmö där han fortfarande bor med fru och två barn.

Var 1977 med och bildade rockbandet Wilmer Pitt, som snart kom att byta namn till Wilmer X. Bandet albumdebuterade 1981 och har sedan dess givit ut otaliga album och haft hits som "Teknikens under" och "Vem får nu se alla tårar?". Senaste albumet, "13 våningar upp", kom 2005 – sedan dess har Wilmer X legat på is.

Solodebuten, "Xtrem", kom 2001 och därefter har det blivit ytterligare fem skivor varav den senaste, "Vad har han i huvudet?", kom 2014.

Aktuell med sin första countryplatta, "Vägen västerut", som släpps den 11 november. I vinter medverkar han också i julshowen "Tomtebloss & rock'n'roll" tillsammans med Hasse "Kvinnaböske" Andersson och Nilla Nielsen. Den spelas i Helsingborg mellan den 18 november och 17 december.

Redan i slutet av 1980-talet kunde man höra någon enstaka countryinfluens hos Wilmer X och 1995 kom sedan "Jag är bara lycklig när jag dricker", bandets första renodlade countrylåt. Mycket mer än enskilda spår fanns det dock inte plats för – Wilmer X var ett tungt rockband.

När bandet lades på is i mitten av 00-talet och frontmannen Nisse Hellberg började satsa fullt ut på sin solokarriär fick countryn visserligen mer utrymme men tonvikten låg hela tiden någon annanstans.

– Det har kommit mer och mer men jag har aldrig vågat ta steget fullt och fläska på med steel guitar och fiol, säger han.

Nisse Hellberg kände sig inte heller bekväm i countryns texttradition. Det var också på grund av just texterna som det dröjde innan han lärde sig att uppskatta genren fullt ut.

– Det var nog den sista musiken av de här stora amerikanska – blues, zydeco, cajun – som jag riktigt förälskade mig i, det var först i vuxen ålder. Texterna handlar nästan alltid om mogna män och kvinnor så det var kanske inte så konstigt att man som 16–17-åring tyckte att de var lite "corny".

Sentimentala texter

Men när Nisse Hellberg efter förra plattan, "Vad har han i huvudet?" från 2014, bytte skivbolag bestämde han sig också för att det var dags att prova något nytt. När han fick förslaget om att han borde göra en countryplatta kände han till slut att det var dags.

– Då märkte jag hur det plötsligt öppnades en dörr låtskrivarmässigt där jag kunde gå in och börja undersöka. Countrytexter går ofta väldigt långt i sentimentalitet och känslor, ända tills det nästan är så att man rodnar.

Han nämner ett par av låtarna på nya skivan "Vägen västerut" som exempel, däribland avslutande "Där moget folk sitter och minns".

– Den handlar ju om en artist som har tappat allt, hans musa har försvunnit och nu spelar han bara för äldre människor. Sådant har man ju sett men att skriva en låt om det som är lite som en tår i ögat? Det var första gången jag vågade göra det för det ligger så där på gränsen.

"Vad är det här?"

Just den där gränsen – där man nästan inte vet om man ska skratta eller gråta – vill Nisse Hellberg röra sig vid på "Vägen västerut".

– På en annan låt sjunger jag om en man som står vid en grav och lägger ner en bukett. Jag fnissar ibland när jag hör den för jag vet inte om det är för mycket. Men jag gillar sådant, jag gillar Charlie Chaplin när han som mest sentimental men ändå rolig och man inte kan bestämma sig – vad är det här?

Nästa år ska Nisse Hellberg turnera med nya plattan. I vilken riktning hans musik kommer att röra sig sedan vet han ännu inte även om "Vägen västerut" har gett mersmak.

– Jag har en massa idéer men jag vet ännu inte vart jag hamnar. Men just nu känner jag precis som att jag bara har börjat med det här. Jag pratade om en dörr och det känns som att jag skulle vilja kvar där inne ett tag till.