När deltagarna kom till Filippinerna i januari förväntade de sig en kritvit strand och kristallklart vatten.
I stället möttes de av giftiga djur, konstant regnande och svält i träsket som skulle bli deras hem.
 – Det var fruktansvärt, säger Mika Svensson, 26.

Deltagarnas lägerplats: en förfallen hydda och en blandning av gyttja, skorpioner, larver, termiter och bakterier.
– Jag hade aldrig trott att tillvaron kunde vara så jobbig. Jag sov fyra timmar de första tre dygnen, säger Erik Blomqvist, 29.

Inget ris att äta heller. Och knappt något ätbart på platsen. Dieten bestod främst av musslor och palmhjärta.
– Fiskrens var en delikatess, säger Anna Lundh, 21 år och yngst av deltagarna.

Det dröjde bara ett par dagar innan läkare kallades in. Nina Amjadi, 22, fick en ångestattack.
– Jag fick panik, säger hon.
– Om man blev så allvarligt skadad eller sjuk att man vara tvungen att lämna ön, då åkte man ut.

Jag tror att alla bet ihop lite extra. Läkarna fick rycka in väldigt ofta, säger Anna.

Fast å andra sidan – tillräckligt med energi för att inleda psykkriget mot sina motståndare.
– Jag har analyserat allt i fyra dagar nu, sa punkaren Erik Billing, 27, när Metro gjorde ett besök på inspelningsplatsen:
– Jag har den största hjärnan här.

Andra deltagare nämner visserligen att gruppen utgör ett bra gäng, men använder bakom kulisserna också nedsättande ordalag i beskrivningen av andra personer: ”Noll ödmjuk”, ”Röda naglar är knappast så ”Robinson”-mässigt”, ”Spillevink”,  ”För ambitiös” och så vidare.
– Det har varit svek, det har varit intriger. Man måste vara skärpt i huvudet hela tiden, säger Anna.
– Pakter blir en överlevnadsinstinkt, säger Mika.

Spelet kan börja.