Fakta: Sofi Oksanen

Född: 1977

Bakgrund: Sofi Oksanen är uppvuxen i Finland med en estnisk mor och en finsk far.

Bor: I Helsingfors

Familj: "Inga kommentarer"

Karriär: Sofi Oksanen debuterade med "Stalins kossor" (2003) och skrev därpå "Baby Jane" (2005). Hon fick som första författare både Runebergspriset och Finlandiapriset. Stort internationellt genombrott gjorde hon med sin tredje roman "Utrensning" för vilken hon tilldelades Nordiska rådets litteraturpris 2010.

Läser gärna: "Allt möjligt i jobbet, främst research. Jag hinner inte läsa mycket annat".

Sex år gammal fick Sofi Oksanen en bok med sagan om prinsessan Rapunzel, vars blonda fläta var exceptionellt lång. Där och då föddes hennes stora hårintresse.

– Det är min favoritsaga. Kanske för att det var min första egna finska bok. Jag hade många estländska och ryska böcker, men där fanns inga berättelser om prinsessor, säger hon och berättar att avslöjandet har lett till förvånade frågor: "Är du inte mer en Pippi Långstrump-typ?".

Hennes nya bok "Norma" skulle bli en kort, postmodern version av Rapunzel. Men Sofi Oksanen skrev 100 sidor på en vecka och ville inte sluta.

– Jag hade väldigt kul, säger hon och kostar på sig ett svagt leende.

Mot skönhetsideal

"Norma" skildrar en kvinna vars hår växer okontrollerat och har magiska krafter. Hon lyckas hålla det hemligt, ända tills hennes mamma en dag dör under mystiska omständigheter. Tonen är skruvad: håret krullar sig och fräser. Det tycks göra narr av alla skönhetsideal kring fagra kvinnor med svallande lockar.

– Samhället skapar olika normer kring hur vi ska ha håret, om det ska täckas eller inte. Det handlar alltid om kontroll av kvinnokroppen, säger Sofi Oksanen med allvarlig min bakom sina svarta dreads, där nygjorda turkosa slingor skymtar fram.

Frågor om sitt eget hår avvisar hon dock bestämt. Hon tycker att skönhet kan vara kul, men att industrin skapar märkliga ideal – kvinnor ska ha hår på huvudet men inte under armarna. Det finns en pragmatisk sida också, anser hon och hänvisar till en undersökning om att attraktiva kvinnor lättare får jobb.

– Att spendera tid och pengar på skönhet i lutherska Finland anses fåfängt. Men för en kvinna kan det vara en investering.

Orättvis bransch

Håret drar också in Sofi Oksanen i det politiskt brännbara. Som alltid är det noggrann research som ger henne inspiration att skriva. Ämnet måste vara tillräckligt intressant, annars är hon rädd för att tröttna.

– Jag som började med oskyldiga Rapunzel, skämtar hon men pratar sedan länge om vad den explosionsartade efterfrågan på hårförlängningar har lett till.

En svart marknad har växt fram och nu förekommer till och med hårkidnappningar. Framför allt får de som säljer håret inte pengarna, betonar Sofi Oksanen, som skriver om exploatering av kvinnor i bland annat Nigeria.

– Hårbranschen är inte rättvis. I EU finns många etiska riktlinjer kring kosmetika, som ska vara ekologisk och inte djurtestad. Men håret du köper vet du inte var det kommer från.

Surrogatmödraskap

Kvinnorna i romanen säljer inte heller bara hår. Ett av romanens framträdande teman är surrogatmödraskap. Steget är inte så långt som det först kan tyckas. Hår har alltid varit en symbol för fertilitet, påpekar Sofi Oksanen. Hon började intressera sig för frågan av en slump när hon gjorde research i Ukraina, där hår har särskilt god kvalitet.

– Deras rättssystem för surrogatmödraskap är ett av de mest liberala som finns, vilket är konstigt eftersom Ukraina är ett ortodoxt land, säger hon och förklarar att surrogatmammor inte ens står med på födelsecertifikatet där. De har inga rättigheter.

Kvinnor säljs och männen får pengarna, noterar Oksanen. Ämnet känns igen från "Utrensning" då hon skrev om trafficking, som länge var en blind fläck i Estland och Finland. Nu har hon hittat nya ämnen vi blundar för.

– Det här är ett nytt sätt att utöva trafficking, men med vissa delar av kvinnor.

Inte motståndare

Sofi Oksanen är dock inte motståndare till vare sig hårförsäljning eller surrogatmödraskap, om det är rättvist och säkert för dem som gör det.

– Men vi har inte tänkt igenom vad det här innebär etiskt. När det handlar om kvinnors rättigheter verkar det som att det alltid uppstår nya frågor vi inte kan förutse.