Fakta: Isländsk punk

År noll för punken på Island var 1978, när det brittiska bandet The Stranglers spelade i Reykjavik och många islänningar såg ett punkband live för första gången.

Det skulle dröja ytterligare ett par år innan den inhemska punkscenen tog fart på allvar med band som Fræbbblarnir, Utangardmenn och Tappi Tíkarass – med en tonårig Björk bakom sångmikrofonen.

Genren fick en rejäl skjuts när ett 20-tal isländska punk-, postpunk- och new wave-band medverkade i regissören Fridrik Thór Fridrikssons dokumentärfilm "Rokk í Reykjavik" 1982.

Sakta men säkert började den isländska musiken få gehör internationellt. Den legendariske brittiske dj:n John Peel spelade postpunkarna Theyr på radion och brittiska band som The Fall och Echo and the Bunnymen åkte till Island för att spela in och fotografera skivomslag.

När Björk lämnade sitt postpunkband KUKL och startade popgruppen The Sugarcubes tillsammans med några KUKL-medlemmar 1986 innebar det ett definitivt genombrott för isländsk musik utomlands.

Samma dag som årets upplaga av den populära musikfestivalen Iceland Airwaves inleds i Reykjavik stegar punk-ikonen Johnny Rotten ned för trappstegen till den offentliga damtoaletten på Bankastræti i centrala Reykjavik. Den forne Sex Pistols-sångaren är inte där för att uträtta sina behov. Han har flugits in för att inviga Islands första punkmuseum.

Ett par dagar tidigare står en av museets grundare vid den utifrån sett något anonyma platsen. Flera månaders arbete är på väg att bära frukt.

– För två månader sedan gav staden oss grönt ljus till att göra om toaletten till ett punkmuseum. Då sade jag att vi måste öppna det under Airwaves, för festivalen är som julafton för alla som håller på med musik på Island, säger Gunnar Lárus Hjálmarsson.

Han är mer känd som "Dr Gunni", musikalisk mångsysslare som spelat i isländska band som Unun och SH Draumur och auktoritet på landets musikhistoria.

Tidskapsel

När punkmuseet nu tar över efter toalettens föregående hyresgäst Nýló, museet för levande konst, har utrymmet förvandlats till en tidskapsel.

– Vi har försökt återskapa känslan från 1980 med hjälp av foton, affischer, skivor, pins och allt sådant. Vi har också ställt ut andra tidsmarkörer som isländskt lim – mycket populärt bland dem som sniffade – och gamla spritflaskor. På grund av konstiga anledningar var öl förbjudet på den tiden, så folk drack sig blinda på vodka när de gick ut, säger Gunnar Hjálmarsson.

Brist på variation

I dag blomstrar den isländska musikscenen och band och artister som Sigur Rós, Björk och Ásgeir Trausti är kända långt bortom landets gränser. Men när punken dök upp för snart 40 år sedan var den musikaliska mångfalden inte riktigt lika stor.

– De etablerade artisterna på den tiden var folk som slagit igenom på 60-talet, som Gunnar Thórdarson och Björgvin Halldórsson. Det fanns inte så stor variation, så antingen var du ung och omfamnade punken eller så var du en gammal stöt som gillade popgrupper där medlemmarna var över 30 år gamla, säger Gunnar Hjálmarsson.