Det här är ett öppet brev till krögare, kaféinnehavare och, inte minst, brevbärare verksamma på Linnégatan, Andra Lång och området kring Järntorget: Jag har en sak att berätta för er. Det finns en gata i Köpenhamn som heter Jægersborggade. Ni borde alla bjuda er personal på en studieresa dit. Ibland drömmer jag nämligen om att Linnégatan ska förvandlas till ett svensk Jægersborggade med fantastiska naturliga vinbarer (Terroiristen), extrema råvarurestauranger (Relae och Manfreds), riktiga kaféer (The Coffee Collective) och spännande konceptkrogar (Grød). Kan ni hjälpa mig att uppfylla min dröm?

Som det är nu står Pustervik som ensam kulturbärare i Järntorgsområdet. Särskilt inom livemusiksegmentet. Där andra mötesplatser, barer, konsertlokaler och klubbar nischat sig inom till att uteslutande handla om hipp pop, klassisk musik eller rock har Pustervik ständigt varit öppna för allt som de ansett värda en plats på scen, vilket gett en väldigt eklektisk publik och klientel. Däri ligger mycket av Pusterviks storhet. 

Innan ombyggnation var maten ofta inriktad på enkla soppor och smörgåsar, sedan kom ett lyft med en riktig à la carte. Och i somras kunde man bland annat njuta av en Chili a la Pustervik och en härlig Sallad Nicoise (varför är inte denna rätt på alla kaféer?). Jag kan fortfarande vakna upp mitt i natten och sakna chilin. 

Nu är det en ny meny, en meny som helt slagit om och gått mot cajun. Lite uppseendeväckande då detta är att helt gå emot gastronomitrenden av att arbeta med närodlade, nordiska ingredienser och råvaror. Nu pratar vi istället om cajunsotad havskräfta, jerkmarinerad kycklingvinge, rökt fläsk och paprikakorv (215 kronor) och Red Snapper bakad i bananblad med lime och chili (195 kronor). Och ett gäng sideorders som till exempel kokoschips, risrullar och zucchinisticks för 45 kronor styck. 

– Om man ska vara elak så kan man säga att det är väldigt lätt att komma undan med cajun då vitlök och andra mustiga kryddor lätt döljer dåliga råvaror och dåligt hantverk. Cajun är, om man ska vara än mer elak, lite som barnmat för vuxna, sa min gode vän Wilhelm efter vårt besök.

Men med det sagt så är Pustervik inte ute och cyklar med sin nya meny. På ett filosofiskt plan är det fantastiskt med någon som vågar sticka ut från det allmäktiga nordiska och på ett mer enkelt smakmässigt plan är det, hur Wilhelm än vrider och vänder på det, väldigt, väldigt gott.