Hon dras till konflikter, komplicerade relationer och är inte rädd för att bli smutsig. För Noomi Rapace är skåde-spelandet en befrielse från den egna fåfängan.
– Jag har svårt att förstå skådespelare som alltid vill vara snygga, säger hon.

Pressuppbådet inför premiären av ”Män som hatar kvinnor” är enormt.
– I dag är det rätt skönt att inte trippa omkring på klackar, för jag tycker den här situationen är rätt jobbig, säger hon, iklädd grova kängor och byxdress från Lovisa Burfitt.  
Precis som Lisbeth Salander ser hon med misstänksamhet på världen.
– Från tidig ålder har jag känt utanförskap. Det är starkare i henne, men jag har alltid haft någon form av skeptisk syn på mycket runt omkring mig och någon form av ensamhet, säger hon.
Hon växte upp utan sin biologiska pappa och flyttade från Hudiksvall till Järna, Island och till slut Skåne med sin mamma och hennes nye man, innan hon ensam kom till Stockholm för att börja gymnasiet.
– Det är svårt att veta vad som är vad. Men att tidigt ha blivit lämnad av någon – då kanske det är en försvarsinstinkt. Man blir skeptisk mot andra, i stället för att lipa, säger hon.
Lisbeth Salander är en i raden av komplexa roller. Fysiskt ställde den tuffa krav. Hon hårdtränade kampsport inför inspelningen, som innehåller många våldsamma scener.
– Hon är ju ingen fajter som kan slåss som ett proffs, men hon har något slags kyla eller rationalitet i huvudet. Jag har velat få det råbrutalt, säger hon.
Har du själv varit i slagsmål?
– Nej, inte i regelrätt slagsmål, men jag har varit i våldsamma situationer. Och då känner man hur jävla ömtålig man är.
Nu väntar rollen som Medea i Sara Stridsbergs ”Medealand”. Regissör är parhästen Ingela Olsson.
– Vi tycker om konflikter och att rota i människors psyken. Och båda dras väl till mindre sympatiska relationer och människor. Båda har något slags vilja att plocka fram människor som lever i något gränsland.