Författaren och Metro-kolumnisten Hillevi Wahl är aktuell med boken ”Kärleksbarnet”, som handlar om hennes uppväxt med två missbrukande föräldrar.
Tidigare har Hillevi Wahl utkommit med kåserisamlingar om viktpendling och föräldraskapets sorger och glädjeämnen. Romandebuten ”Kärleksbarnet” har en mer allvarlig ton.
Historien börjar när bokens huvudperson får besked om att modern hittats död, och tar oss sedan med på en resa genom en barndom full av missbruk, våld, brutna löften och Ted Gärdestad.
•• Hur kom ”Kärleksbarnet” till?
– Egentligen skulle det bli en bok om min mamma, om vem hon var och hur hon kunde bli så trasig. För att få reda på det var jag tvungen att öppna dörren till det där infernot av utspillt vin och spyor som var min barndom.
•• Vad drev dig till att öppna den dörren?
– Rädslan för att bli som hon. En gång råkade jag ta lite för hårt i armen på mitt barn och tänkte direkt: ”Nej! Tänk om jag blir som mamma”.
•• Var det svårt att skriva boken?
– För första gången har jag rensat ur vinden och kommit på andra ursäkter för att slippa skriva. Jag hade aldrig kunnat göra det utan stödet från Gunnar, min man. Jag hade heller inte kunnat göra det när mina föräldrar var i livet.
•• Känner du någon ilska mot dina föräldrar?
– Inte direkt ilska, men nu när jag själv har barn kan jag bli arg på min pappa, som var en bra människa men inte trädde fram som förälder. I stället för att ta itu med familjen drack han mer och mer.
•• Du har skrivit böcker och har en blogg om pressen att vara den perfekta föräldern. Är det ett sätt att handskas med din egen barndom?
– Det tror jag. Rädslan för att bli som min mamma har gjort mig till ”supermamman”. Jag får ofta kritik för att jag överdriver hur svårt det är att vara förälder, men jag säger att det beror på vad man har i bagaget.
•• Var får du idéer till dina kolumner?
– Ofta är det något jag hör eller läser om och tänker: ”Aha, det där verkar infekterat, det ska jag skriva om”.
•• Hur kan du vara så rolig när du varit med om så mycket tråkigt?
– Det tror jag är en överlevnadsstrategi som jag ärvt av min pappa, som också hade en pappa som var alkoholist. Min pappa var en varm och rolig människa, som bara ”råkade” dricka för mycket.
•• Vad är din bästa och sämsta egenskap som förälder?
– Min bästa egenskap är att jag är varm och kärleksfull mot mina barn. Den sämsta är väl att jag känner att jag börjar bli gammal och har lite bristande tålamod. Det är inte så kul att stå och gunga längre.
•• Kommer ”Kärleksbarnet” att följas av en blogg, precis som ”En fuskmammas bekännelser” och ”Tjocka tanten rockar fett”?
– Nej, det tror jag inte. Det finns många som mår dåligt där ute, men jag vet inte om en blogg är det bästa sättet att möta dem. Helst skulle man vilja se dem i ögonen för att kunna läsa av hur de verkligen mår.
•• Vad kommer nästa bok att handla om?
– Man ska inte tala för mycket om en bok som man inte skrivit, men den kommer att handla om pappor som inte ställer upp.