Basen. Det är basen som för stockholmarnas industriella syntpunk i hamn. Metalliskt Killing Joke-klånkig och maniskt monoton hamrar den en dödskylans funk, helt utan spår av kärlek. Den är känslokall som en kärnvapensilo. Logiskt laglydig som en DDR-funktionär. Och lika vackert osvängig som Ian Curtis, insvept i en svart  kavaj med ordet ”HATE” på ryggen, och lagd på lit de parade.