Hon kallas underbarn och tycker att folk tjatar om hennes ålder. Amanda Mairs musik är anmärkningsvärt mogen, lugn pop på främst tre ben: synt, piano och röst, med flera riktigt intressanta ögonblick – men också med låtar som utfyllnad.

Det är när man halvhjärtat lyssnar igenom slutet för att få börja från början igen som man hoppas att det mitt i hajpen finns plats för henne att utvecklas.

Bästa spår: "Skinnarviksberget".