Den vita herrgården ligger utanför Malmö med parkområden, vackra dammar, kryddträdgård och hagar.
Intill en damm bakom den vita herrgården är stolar uppställda för vigsel. Inte Madeleines dock, även om omgivningen är prinsesslik med vackra parkområden, anrika salar, kryddträdgård, hagar och hotellrum för gästerna. Ängavallen är en herrgård utanför Malmö med restaurang. Familjen jobbar för att skapa det snällaste och bästa kök du kan hitta. Smöret görs av mjölken från de egna rödkullakorna som betar fritt året om. Köttet kommer från de egna grisarna som har stora fält att böka på och brödet är gjort på eget spannmål som mals på gården. Till och med djurens foder kommer från de egna fälten för att de ska äta lika ekologiskt och obesprutat som vi.
Trots ambitionen är gården lättillgänglig. På kvällen har de avsmakningsmeny och på söndagar dukas det upp ekologisk brunch inklusive djursafari där barn (och vuxna) kan titta på kultingarna som leker runt i halmen som hundvalpar. De som går i giftastankar och vill bjuda på något kungligt kan boka in rundvandring samt lunch för att få en hint om kökets färdigheter. Vi provar.
Till förrätt får vi en syrlig citronmarinerad krispig svartrot tillsammans med en smakfull emultion med myskmadra och tunna skivor av salt kallrökt innanlår, serverat med lärdomen om att kalven har slaktats på gården och sluppit stress.
Stora runda skivor av ljust rosa hälsogris och en mycket god skiva blodkorv är vårigt komponerat med grön sparris, spröda morötter, salt poppad svål och en senapsdressing på senapsfrö de odlar själva. Vackert, krispigt och lättsamt, serverat med lärdomen om att en scangris väger fyra gånger mer än Ängavallens när den är en månad yngre.
Familjens pappa och de två sönerna, som gått samma lantbruksgymnasium som prinsessan Madeleines lillebror, är uppklädda i svarta kostymer och slips. De serverar snudd på gammeldags korrekt och berättar ingående och invecklat om varje råvara vid bordet. Att äta här är som ett studiebesök.
Kvalitetsmärket krav anser de har för låga krav. Ängavallens kalvar (som nosade på mig i hagen) får vara med sina mammor så länge de vill, medan en industrikalv tas direkt från mamman och Krav-kalven får ett dygn att dia. När jag går härifrån har jag fått mycket större insikt i en industri jag sponsrar varje gång jag äter kött. Inte ens stämpeln ekologiskt ger mig garanti för att djuren har det så bra som jag vill. Som de har här. Och om du ska på bjudning, som på Madeleines bröllop, och det vankas annat kött har en av sönerna ett tips; låtsasät.