Matt Pike är en gyllene rockgud inom en subkulturell värld stor som en hattkartong. Vad han än manar fram ur sin grottmansgura dyrkas han av fanatiker med sug efter urtidsmetal.

Så kanske har mannen blivit bekväm, här på sjätte albumet. Drivet är gott, rösten skrovlig, riffen dinosaurieburdusa, attityden härsken – som alltid. Men inget sticker ut. Ska det vara så, herr Pike?

Du kan inte alltid ta igen på gungorna det du förlorat på karusellerna.