Vanligen brukar jag säga att man ska akta sig för funken, men när någon likt Jonas Lundqvist och Rasmus Hägg (Studio) gömmer funken under lättflygande popmelodier och äventyrslystna ljudbyggen verkar den ha hittat sitt optimala element. Åtminstone ur ett kritvitt popperspektiv. 

Så Jonas släppte alltså artistnamnet  Game för Lundqvist och engelskan för svenskan, och gjorde en skiva man inte ens efter tionde lyssningen har upptäckt allt på. Men jag hinner en elfte.

Bästa spår: "Oh la la"