No Doubt lider av den enerverande åkomman diskrepans mellan text och musik där ord kläms in på inandning. De lider också av för långa låtar, i princip ingen är under fyra minuter.

Dessutom är faktumet att Gwen Stefani är bra på att låta hjärtekrossad ingen anledning att överdriva med balladerna - framför allt inte när de är så mycket bättre på radiopop i snärtig upptempo. Jag skådar ändå ingen ny ”Don't speak” någonstans i horisonten som det är nu.

Bästa spår: ”Push and shove