Inte för att den här typen av musik är menad för textanalys men när det inte går att undvika rader som ”Won’t you let me be your man, won’t you let me hold your hand” och ”I’m a dick dick dick dick dicted to you” samt ”Everybody wants to be an astronaut” (Linus Wahlgren kom tillbaka allt är förlåtet) så är det svårt att stänga av öronen.

Och när den ligger på en matta av formulär 1 A-rock helt renons på överraskningar tappar jag faktiskt sugen. 

Bästa spår: Det 50 sekunder långa hemliga spåret efter Revolution som kanske eller kanske inte heter ”This means war”.