Jag är inte alltid hel såld på relevans, det ska de musikelitiska gudarna veta. Men jag är djupt nere med att det ska kännas.

Det här är rockmusik från det smaklösa 90-talets gravvalv, designad för dem som inte vill uppleva mer än ytterst modesta känslor. Det rockar ibland, den rullar stundom, men det berör aldrig.

Att Billy Corgan sedan är en oerhört irrelevant människa 2012, det ser jag bara som en bonusgäspning mitt i allt hans nasala gnällande.  

Bästa spår: ”The celestials