Med filmatiseringen av Jens Lapidus bästsäljare ”Snabba cash” slog Daniél Espinosa igenom med dunder och brak. 600 000 svenska biobesökare, en svensk filmvåg och ett par Hollywood-biljetter senare är Espinosa och Joel Kinnaman, som spelade filmens huvudkaraktär JW, gnistrande stjärnskott i USA.

Espinosa öppnade handlingsmässigt för en fortsättning i slutet av den första filmen, och i Lapidus roman(er) fanns mer att ta av. ”Snabba cash II” har sedemera, och föga överraskande, utannonserats som andra delen i en planerad trilogi.

Filmen återknyter till rollfigurerna JW, Jorge (Matias Varela) och Mrado (Dragomir Mrsic) ett par år efter det att handlingen i första filmen utspelades. På olika sätt har de tre skapat möjligheter för en framtid. Men de snabba cashen är lika förgängliga som förr.

Det ”The Wire”-doftande anslaget talar sitt tydliga språk. Aril Wretblads foto av Göteborgs containerhamn i daskigt gryningsljus ackompanjeras av Jon Ekstrands dova toner och en ensam mans böner om Guds förlåtelse.

Sen blir det bara hårdare, mörkare och skitigare.

I ”Snabba cash II” existerar bara slumpmässiga beslut, självbevarelsedrift och enkla lösningar. Stämningen som Babak Najafi (som tagit över regin) bygger upp under filmens första timme är kompakt, samtidigt är tempot långsamt i överkant, något som skapar en känsla av antiklimax när finalen väl infinner sig.

Filmen bygger helt på att åskådaren redan känner till och bryr sig om rollfigurerna och deras bakgrundshistorier. Jag fattar att det finns ett budskap här om hur kriminalitet avhumaniserar, men utan Espinosas föregångare i ryggsäcken skulle jag som åskådare ha svårt att knyta an till de människorna i uppföljaren.

Trots bristerna är hantverket bakom ”Snabba cash II” lysande; filmen är rå, snygg och oerhört stämningsfull. Att Najafi, tidigare Guldbaggebelönad för långfilmsdebuten ”Sebbe”, levererar är knappast överraskande. Nu återstår att se hur Jens Jonsson (”Pingpong-kingen”) ska knyta ihop  det hela.