Musikhistoriens mest onödiga återförening tickar vidare in i studiofasen. För vem ska lyssna på det här? Hård-, retro- eller pudelrockarna? Eller bara buskisfanatikerna Stefan och Krister? 

Det stora falsettsvinet Justin Hawkins tar i från botten av sin storhetsvansinniga pung och redan i första spåret berättar han att ja, han kunde ha blivit läkare. Han kunde ha blivit veterinär. Men sedan hörde han Led Zeppelin och nu vill alla suga hans penis. Jag vet inte vad jag ska göra med den informationen. Lika lite som jag vet vad jag ska göra med ett album som, bortsett från Ozzy-fieringen av Radioheads snarkofag ”Street spirit (Fade out)”, innehåller alltför många ointressanta låtar.

Bästa spår: ”Concrete