Fakta: Kulturskolan

De flesta kommuner (283 av 290) har en egen kulturskola och tillsammans anslår kommunerna årligen 2 miljarder kronor till dem. Antalet elevplatser har de senaste åren ökat med 30 000 per år. Många svenska artister, nu senast Polarpristagaren Max Martin, brukar framhålla just kulturskolan som deras väg in i musiken.

Hela 400 000 barn- och ungdomar lär sig spela, dansa, sjunga, måla och mycket mer i landets kommunala kulturskolor. Ändå är det många som aldrig kommer dit.

Regeringens särskilda utredare, Monica Lindgren, professor i musikpedagogik vid Göteborgs universitet, har i uppdrag att identifiera hindren och föreslå vad som kan göras åt dem. I höst ska hon presentera sina förslag. På Sveriges kommuner och landsting, SKL, oroar man sig för att det blir i form av nya statliga regleringar.

– Vi ser en stor risk att man låser fast kulturskolan i en specifik form och hämmar en utveckling av verksamheten, säger Joakim Feldt, sektionschef på SKL.

Förkrossande majoritet

Med fokus på den pågående utredningen har SKL nu satt samman enkätstudier från 39 kommuner som visar ett en förkrossande majoritet, hela 96 procent av föräldrar och elever, är väldigt nöjda med dagens kulturskola.

Inte ens avgifterna ses som problematiska. Men vilka slutsatser kan man dra när man bara intervjuat föräldrar som redan har barn i kulturskolan, och därmed har råd att betala i snitt 700 kronor per aktivitet och barn?

– Om man jämför med många andra aktiviteter är den att betrakta som rimlig, men det betyder ju inte att det inte är ett hinder. Problemet är att vi inte riktigt vet, Joakim Feldt.

Elevunderlaget kan breddas på andra sätt än genom lagstiftning, enligt SKL.

– Man kan ju fundera på geografin: på skolans plats och vilka tider som erbjuds? Utbudet kanske bara attraherar vissa elever, kanske behövs mer fokus på exempelvis film och bildkonst? Det är så jag tror att man ska jobba, säger Joakim Feldt.

Statlig dialog

I stället för tvingande förordningar förordar han en statlig dialog med kommunerna, men också att staten tar större ansvar när det gäller att utbilda lärare.

– Jag tror att en detaljerad reglering gör det svårare för eleverna att påverka och för skolorna att anpassa utbudet efter lokala förutsättningar och önskemål. Om man lagstiftar om ett specifikt utbud tror jag inte att det underlättar.