På tidningen Vices hemsida finns det en ganska så lysande liten tv-serie som kallas ”Munchies”, där några av USA:s mest hippa, unga kockar berättar var de själva går ut och äter. Grejen är att inte en enda av dem väljer några finkrogar utan tar i stället med oss till sådana sorters småsunkiga asiatiska snabbmatsställen som man ofta hittar i amerikanska stripmalls och på ovanvåningen till fotvårdsbutiker. En av kockarna, Danny Bowien, har till och med slutat med hela lyxkrogsgrejen för att i stället ta jobb på en enkel take away-kina i San Franciscos missionsdistrikt (som naturligtvis direkt blev framröstad till en av årets 10 bästa, nya amerikanska restauranger).

Drömmen, som de nog delar med väldigt många, är väl helt enkelt att hitta det där perfekta, genuina och enkla stället som ingen annan känner till, men som serverar så fantastisk mat att man kan ta med sina vänner och lite världsvant säga, ”Visst, det luktar rävrumpa från toaletterna, men de har en fantastisk mapotofu.”

När jag äter den 6-rätters sichuanmenyn (465 kronor) på Luxgängets nya krog EAT så slår det mig att detta är just exakt den typ av pepprigt kinakäk som hade blåst mig av stolen om jag hittat den bakom en mobilupplåsningsfirma i Hökarängen. EAT har nämligen anställt sju stycken etablerade kockar från Kina och maten är fräsch, men inte så fräsch att det blir tråkigt. Det är starkt, men inte så starkt att man måste ställa in toapappret i frysfacket innan man går hemifrån. Och det är beroendeframkallande, men inte så beroendeframkallande att det blir ett problem (hoppas jag).

Tyvärr ligger dock EAT i den kanske minst genuina miljö man kan tänka sig: den fashionabla Moodgallerian.

Efter ett par rekordfrasiga dim sums och en skål med fantastisk ankbuljong är jag dock beredd att skaka av mig min inverterade snobbism och bara njuta. För det här är riktigt jäkla bra. Faktum är att det är så bra att jag inte riktigt förstår varför EAT valt det småkonstiga konceptet europeisk bistro/klassisk kinakrog och att låta halva menyn bestå av ganska vanlig europeisk bistromat? Av de sju färdigkomponerade flerrättersmenyerna är endast tre kinesiska och om jag hade fått bestämma så hade det varit många fler.