Om Stockholm har någon motsvarighet till The Hacienda i Manchester eller CBGB:s i New York så borde det ha varit Hannas källare på Skånegatan. Här kunde man under 90-talets glada indiedagar trängas med journalister, popstjärnor och ironiska komiker eller se trevande spelningar med såväl Kent som Bob hund – ett band vars sångare Thomas Öberg i en intervju berättat att han en gång under en spelning här ”råkat trampa i någons pyttipanna och spillt öl på en gravid dam”.

Själv var jag mer av en Trash Bar-man men mitt middagssällskap Klas Ekman är både musikjournalist och åldrande indiepoppare och borde vara exakt den typ av man som borde kunna dra vilda skrönor om stället.

– Hannas krog läste man ju om i Linda Norrmans (Skugge) krönikor under 90-talet och som alla andra indiepoppare drömde jag om att få hänga här, säger han. Men tyvärr bodde jag i Göteborg och fick käka friterad ost bredvid Honey is Cool på Gyllene Prag i stället.

I dag huserar nästan lika legendariska skivaffären Pet Sounds egen bar/restaurang i lokalerna och upplägget är ungefär som förr: Restaurangdel och bar på ovanvåningen. Livescen och DJ-bås i källaren. Även det gamla klientelet verkar ha hittat tillbaka igen. Den genomsnittliga gästen ser vid vårt besök nämligen ut ungefär som om This Perfect Days föräldrar lånat sina barns Adidas Gazelle och randiga t-shirts någon gång under 90-talet. Härligt att se.

På menyn trängs också logiskt nog 10-talets motsvarighet till 90-talets alla indieband: de fantom- och mikrobryggda ölen. Pet Sounds Bar saluför allt från danska Mikkeler via amerikanska Flying Dog till Hantverksbryggeriet i Västerås. Resten av menyn är enkel, på gränsen till spartansk. Bara lite ostron, tomatsallad eller löjrom till förrätt. Hamburgare, fisksoppa eller wallenbergare till huvudrätt. Allt habilt utfört men övertydligt pekande på det faktum  att det här faktiskt först och främst är en bar.

Och jag håller med, det här är inget ställe man går för en lugn middag med sina föräldrar (om inte ens föräldrar spelade i The Wannadies). Ölgrabbarna vid bordet bredvid tillsammans med ett soundcheckande band i källaren och bakgrundsmusiken gör det tidvis svårt att prata om samtalsämnen mer avancerade än vad som kan besvaras med en tummen upp.