Fakta Mare Kandre

Född: Söderala 1962, uppvuxen i Göteborg. Död i Stockholm 2005.

Bakgrund: Som tonåring spelade Mare Kandre i flera punkband i Göteborg, bland andra Kramp, Ruhr och Global Infantilists. Hon ägnade sig också åt bildkonst och gick en termin på samma konstskola som The Clash-basisten Paul Simonon i London. 1985 gjordes den enda utställningen med hennes verk, på Galleri Vita Katten i Stockholm.

Genombrott: Hyllades som ett litterärt underbarn för sin debutroman "I ett annat land" som gavs ut 1984. Romanen "Bübins unge" (1987) jämfördes med Franz Kafka och Fjodor Dostojevskij. Mare Kandres texter handlar ofta om utvecklingen från barn till vuxen, i synnerhet ur flickors perspektiv. Ett återkommande tema var anpassningen till kvinnorollen och om människor som bryter mot det förväntade. Hon är känd för sin metafysiska, poetiska stil.

Eftermäle: Sedan 2006 delas Mare Kandre-priset till författare som verkar i hennes anda. 2015 års pris delades ut till Helena Österlund.

Bibliografi: "I ett annat land" (1984), "Bebådelsen" (1986), "Bübins unge" (1987), "Det brinnande trädet" (1988), "Aliide, Aliide" (1991), "Deliria" (1992), "Kvinnan och Dr Dreuf" (1994), "Djävulen och Gud" (1994), "Bestiarium" (1999), "Hetta och vitt" (2001), "Xavier" (2002).

Aktuell: Boken "Punkserier" samlar de serier hon tecknade som ung. Den innehåller även en cd med musik av Mare Kandres band Kramp, Ruhr och Global Infantilists.

När Mare Kandre som 22-åring ger ut sin skönlitterära debut "I ett annat land" 1984 går det som ett skalv genom det litterära Sverige. Hon får omedelbart status som underbarn. "Tänk om hon konkurrerar ut oss alla", skriver en lyrisk Kristina Lugn i Expressen.

Internationellt eko

Därpå följer ett antal böcker som ger internationellt eko. Litteraturvetaren Ebba Witt-Brattström jämför henne med namn som Kafka och Dostojevskij. Men på skärtorsdagen 2005 får berättelsen om den tillbakadragna och gåtfulla Mare Kandre ett tvärt slut. 42 år gammal hittas hon död i sin lägenhet. Hon är då mitt uppe i arbetet med en ny roman.

Intresset för Mare Kandre har levt vidare. Med tiden har det också blivit allt mer tydligt hur mångfacetterat henne konstnärskap var. Vid sidan av skrivandet var hon en skicklig bildkonstnär och en nyskapande musiker.

I en ny bok lyfts nu en hittills närmast okänd sida fram. Här får vi lära känna serietecknaren Mare Kandre.

– Det var som en arkeologisk sensation när de här serierna dök upp, säger Rolf Classon, förläggare på Kartago som ger ut "Punkserier".

– Serierna ligger på ett märkligt sätt väldigt väl i tiden. Samtidigt är det en berättelse med punkens starka uttryck. I dag är alla stilar tillåtna. Men på den tiden var det inte så. Hon var före sin tid, både som tecknare och berättare, säger Rolf Classon.

Boken inleds med en sotigt svart berättelse, både bildligt och bokstavligen talat. Den är baserad på Gideon Sams mytomspunna miniroman "The punk" från 1977 och skildrar ett gäng punkare som lever ett hårt liv i London där de ständigt drabbar samman med skinheads. Här finns också "Dumheten", en stum och klaustrofobisk historia om en kvinna som balanserar på randen till sin själsliga undergång.

Förlöst av punken

"Punkserier" avslutas med en efterskrift av författaren och förläggaren Jonas Ellerström. I samband med att han arrangerade en utställning med Mare Kandres bildkonst hittade han serierna i hennes kvarlåtenskap som under alla år funnits hos hennes föräldrar.

Serierna ges nu ut för första gången. Jonas Ellerström påpekar emellertid att tanken var att de skulle publiceras i ett fanzine som Mare Kandre var på väg att starta tillsammans med Freddie Wadling.

Enligt Jonas Ellström spelade punken en central betydelse i hennes liv. Han menar att den bidrog till att förlösa hennes närmast galopperande kreativitet.

– Jag tror att punken hade en oerhört frigörande effekt på henne. Punkens budskap är att allt är tillåtet. Det finns inga regler. Dessutom uppmuntrade den oss att göra allting själva. Det är en väldigt energigivande inställning, säger Jonas Ellerström, själv gammal punkare.

Punken finns också representerad i musikalisk form i "Punkserier". Med boken följer nämligen en skiva med musik från banden Kramp, Ruhr och Global Infantilists där Mare Kandre sjöng och skrev texter.

Åsa Oskarsson Deutgen som spelade bas i Kramp, Mare Kandres första band, skrattar generat när gruppen kommer på tal.

– Tyvärr är det en bedrövligt dålig inspelning, men om den hade varit något sånär anständig så hade det hörts att hon sjöng bra. Jag har tre sparade texter och de är faktiskt rätt fantastiska med tanke på att vi var 16–17 år, säger Åsa Oskarsson Deutgen.

Naturbegåvning

Som så många andra minns hon Mare Kandre som en exceptionell naturbegåvning.

– Hon kom till vår klass när vi gick i 5:an och hon var som Pippi Långstrump. Kreativ, okonventionell och glad. Hon var dessutom väldigt gymnastisk, vilket inte framkommit. Hon hoppade högst och sprang fortast, säger Åsa Oskarsson Deutgen som också betonar punkens betydelse i Mare Kandres liv.

Hon minns med värme en konsert med Tom Robinson Band i Konserthuset i Göteborg som de besökte tillsammans 1978. Vid den tiden var homosexualitet fortfarande klassat som en sjukdom i Sverige. När Tom Robinson, som själv är homosexuell, sjöng gruppens hit "Glad to be gay", så utlöstes något inom hennes vän säger Åsa Oskarsson Deutgen.

– Jag tror det fungerade som en ingång till något rebelliskt för Mare.