Namnet, som betyder lejon på swahili, antyder att det skulle vara en specifikt tanzanisk, kenyansk eller ugandisk krog; men Simba är en ”afrikansk-karibisk” restaurang.

Ambitionen är alltså att samla en hel kontinents – och en ökedjas – olika rätter och matkulturer under ett källarvalv. I kombination med faktum att lokalen har två skyltar – en där det står Simba och en med namnet ”Bergmans restaurant & bar” – borde varningsklockorna ringa, men jag måste erkänna att jag inför mitt första besök var ganska förväntansfull.

Menyn ser faktiskt spännande ut. Du serveras inte krokodilfilé, springbock och grillad tilapia på en centralare adress i Göteborg än här, mittemot operan och alldeles intill businesslyxiga Swedish Taste.

Under vårt besök, en lördagskväll i april, är ljudmiljön förvånansvärt skränig med tanke på att klientelet består av några få äventyrslystna gäster över 40. Förklaringen är de enorma borden som gör att man sitter mer än en meter från sitt middagssällskap och tvingas tala ovanligt högt för att överösta den nordafrikanska skvalmusiken.

Ett DJ-bås längst in i lokalen vittnar dock om att här brukar vara mer folk framåt småtimmarna. På golvet bakom min leopardmönstrade stol står dessutom en varmkörd discolampa, och när vi beställer varsin Carib får vi i stället Corona eftersom de ”hade en stor fest i går” och den karibiska ölen tog slut.

Men är maten på Simba afrikansk eller karibisk på riktigt? Nej. Det har länge snackats om att det är dags för doro wet, maafe och koeksister att ta plats bredvid pad thai, sashimi och bolognese på de svenska matborden, men Simbas meny innehåller inga sådana smaker.

Smörstekta tigerräkor i barbequemarinad för 89 kronor kommer på svarta lertallrikar och har en fin konsistens men skulle lika gärna kunna serveras på en sportbar i skärgården. Springbockfilén – en mör köttbit, stor som en Rubick’s kub – för 259 kronor serveras med en fin sås på ingefära och kanel.

Tyvärr påminner den mjöliga klyftpotatisen misstänkt mycket om de man köper frysta på Coop. Tilapian (125 kronor) som serveras med en rinnig sås på vitvin, kokos och lime smakar sumpigt och kommer med samma svampiga potatisklyftor.

För den som funderar på att starta en ny restaurang finns här en lucka på marknaden; det afrikanska köket förtjänar fler och bättre representanter i Göteborg.