Fem kommande skräckböcker

* Nattbuss 198 av Niklas Krog: Övernaturlig tonårsskräck för åldern 15+.

* Rörelsen av John Ajvide Lindqvist: Ny skräckroman från skräckmästaren.

* Kurragömma av Petrus Dahlin: Skräckroman med Hitchcock-feeling.

* Yuko av Jenny Milewski: Om en hemsökt studentkorridor i Linköping.

* Brännmärkta av Lena Ollmark; Ordentligt skrämmande för 9-12-åringar.

Glöm frånskilda, alkoholiserade poliser i klassiska deckare. Nu klättrar svensk skräck på topplistorna inom såväl litteratur som film och tv.

– Jag tror att vi kommer att få se mycket mer skräck och övernaturligt framöver, säger Filip Alexandersson.

I oktober debuterar han med den mörka thrillern Förstfödd, en bok vars filmrättigheter redan har sålts till samma bolag som gjorde Millenniumfilmerna. Men Filip Alexanderson är inte ensam om att släppa skräck i bokform i höst, både för unga och vuxna. I slutet av september kommer författaren Niklas Krogs skräckskildring Nattbuss 198 för målgruppen 15+. Boken blandar övernaturlig skräck och realistiskt tonårsdrama. Under nästa år kommer dessutom ett barnprogram som handlar om zombies på SVT.

– Det känns som att skräckgenren är på definitiv uppgång, säger Mats Strandberg, känd för Engelsfors-trilogin som han skrev tillsammans med Sara Bergmark Elfgren.

Han släpper i dagarna sin första skräckbok Färjan.

– Skräckgenren håller på att få ett större erkännande i finrummen, kanske för att generationen som växte upp med Stephen King nu har börjat jobba på kulturredaktionerna. I somras gick Färjan som följetong i Svenska Dagbladet, det hade nog varit otänkbart för dem att välja en skräckberättelse för bara några år sedan, säger Mats Strandberg.

Men skräcken tar inte bara ett fast grepp om bokhösten. Filmer som The conjuring, The Babadook, Insidious och Sinister går som skräcktåget på svenska biografer och på tv rullar serier som Kristallenvinnaren Jordskott, The walking dead och Bates motel. Kim W Anderssons seriealbum Alena har blivit film som går upp på bio i höst och på Gröna Lund har årets nyhet House of Nightmares kommer att ha haft ungefär 150 000 besökare när säsongen är slut. Varför söker vi oss då till skräcken? För att få uppleva det där extraordinära och hemska som något vi kan hantera, säger Filip Alexandersson.

– Vi behöver inte riskera våra liv. Det är som att gå på Tivoli och skrika, säger han. Forskningen håller med. Att försätta sig i ett tillstånd av spänning medför en känsla som kan upplevas som positiv, när man samtidigt vet om att man själv är säker, menar Andreas Olsson, docent vid Institutionen för klinisk neurovetenskap på Karolinska institutet.

– Få skulle ju vilja vara utsatta för skräck eller våld med risk för livet säger Andreas Olsson. Redan för våra förfäder var rädslan livsviktig för att lyckas överleva i den hotfulla naturen och de tvingades träna sina reaktioner i stressiga miljöer. Idag lever vi inte lika farligt – och tränar våra reaktioner med hjälp av skräck. Just vetskapen att man är i säkerhet, bakom en bok eller i en biofåtölj, gör att vi också kan lära oss av skräcken.

– Det kan vara bra att ha försatt sig i låtsasskräcksituationer för att lära sig om det som är farligt och hur man bäst undviker det i verkliga livet. Skräck på tv, film eller i bokform kan alltså vara bra för att ta till sig viktig information, säger Andreas Olsson.

När vi blir rädda riktar hjärnan uppmärksamhet mot det som är potentiellt farligt och vi samlar våra psykologiska resurser för att förstå var det skrämmande är och hur vi undviker det. Samtidigt samlar hjärnan information om situationen så att vi i framtiden kan undvika det potentiellt farliga, något som kallas rädslominnen.

– Alla dessa reaktioner blir möjliga tack vare en mix av stresshormon och händelser i vår hjärna och i kroppen, till exempel ökad handlingsberedskap. Ofta innebär en farlig situation att vi antingen flyr, kämpar eller blir orörliga, som att man ”fryser”, säger Andreas Olsson.

Varför blir då vissa personer mer rädda än andra – och vissa mer intresserade av att konsumera skäck? Andreas Olsson säger att empatiska människor, som är känsliga för andras negativa upplevelser, ofta är mindre intresserade av att titta på eller läsa om skrämmande saker.

– Det beror på att man lätt kan identifiera sig med den eller de som är utsatta. Föräldrar kan till exempel uppleva det som mycket obehagligt att läsa eller se skräck som involverar utsatta barn, säger Andreas Olsson.