Om man letar efter idyll i Malmö ska man besöka kullerstensgatorna på Gamla Väster eller Fiskehoddorna vid Malmö museer. Man kan också bege sig till Slottsträdgårdens kafé. Vägen dit från centrum går genom Slottsparken där trafiken tystnar bland trädkronorna. 

Du möts av en uteservering med enkla kafébord och som omfamnas av blommor i mängder av färger. Du sitter mitt i en trädgård med egna odlingar runt knuten, kanalen vid sidan om och en skånsk mölla i horisonten. Regnar det finns sittplatser i växthuset. Barn leker runt på gruset så det krasar, kajor äter rester från borden och en kö ringlar sig lång ut från ett liten grå trästuga. Där inne gör man sin beställning och kan välja mellan bakverk, matiga mackor eller något från lunchmenyn. 

Många har fått upp ögonen för denna oas som TV-kocken Tareq Taylor förvandlat till något de är ensamma om i Malmö. Men det är inte bara miljön som lockar. Maten på Slottsträdgårdens kafé utmärker sig och har fått ett eget signum. Blommor och grönt. Kockarna har en kärlek till grönsaker och trollar med smaker och färger och skapar rätter med en passion som lyser igenom. 

I år märks det extra tydligt. Varje tallrik är fylld av små ätbara skott och blommor och det ser ut som de strösslat tallriken med trädgården. En långa gör sig vacker tillsammans med gulbeta, torkat knaprigt fiskskinn som ger lätt sälta och päron och hasselnötter som rundar av och passar utmärkt till. Det blir varken konstigt eller för mycket experiment vilket kan hända när kockar fått för sig något. Här är smakerna fortfarande tydliga och lyfts fram i all sin enkelhet. 

Det finns alltid risotto på menyn. Den italienska risrätten förvandlas i oändlighet och varje dag av fantasifulla kockar och jag har njutit mig igenom grönärtrisotto, getostrisotto, och kantarellrisotto gulligt dekorerad med krispiga ärtskott och lökskålar på toppen med mild kräm uti. Alltid med en perfekt krämig och mjuk konsistens. 

Det som även utmärkt kaféet i år är sommarpersonalen. Tyvärr. Flera gånger har den varit oerfaren och ger inte maten den presentation den förtjänar. Ibland undrar man om personalen kommit direkt från snabbköpsluckan på McDonalds och saknar intresse av att återskapa den idyll som sitter i omgivningar, som skapas i köket och som förväntas av gästerna. 

Ändock är Slottsträdgården ett unikt ställe för staden och en plats jag gärna rekommenderar.