Rakt över baren på Sven-Harrys restaurang hänger en enorm tavla föreställande ett vardagsmysigt – och lätt igenkännligt – Vasaparken signerad illustratören Klas Fahlén. Ser man sig omkring i lokalen så får man snart känslan att även själva restaurangen är en slags tablå över det samtida Vasastan: I baren sitter ett par av bartenderns ölande polare och sms:ar med toppluvorna på svaj, runt borden sitter piffiga businessdamer och viskar över ett glas vitt vin och utanför de höga glasväggarna, på Vasaparkens just nu arktiska konstisar, åker en ensam medelålders man med bandyklubba fram och tillbaka mellan två orangefärgade koner.

Om en tydlig känsla av plats och årstid är ett tecken på en lyckad restauranglokal måste man säga att arkitekten Gert Wingårdh har träffat mitt i prick. Sven-Harrys ligger nämligen i byggherren och konstsamlaren Sven-Harry Karlssons relativt nybyggda, men redan omtalade, arkitektritade guldhus vid Vasaparken. Detta guldhus med sitt konstmuseum, sina kontor och exklusiva lägenheter har gett Vasastan ett landmärke som stadsdelen förtjänar: lite kultur, lite smakfull men ohejdad (övre) medelklasslyx. 

Även menyn på konsthallens krog verkar vara specialdesignad för att ätas med ett par nyinhandlade Hopekassar stående under bordet. 

Den rostade blomkålsoppan (155 kronor) med rökta griskinder och friterad surdeg värmer fint när yrsnön slår mot glasväggarna. Medan den vinsjudna piggvaren (165 kronor) med färska räkor och fryst pepparrot är stiligt presenterat men kanske saknar den där riktiga fingertoppskänslan som krävs för att nå upp till de högt ställda ambitionerna – kylskåpskalla räkor och fryst pepparrot.

Däremot är Sven-Harrys oxfilétartar (225 kronor) med dijonsenap, kapris, schalottenlök, oliver och goda homefries samt den svenska hängmörade biffen (285 kronor) med bakad lök och stoutkokt persiljerot (som böts ut mot morotsmos vid mitt besök) ett par anständiga huvudrätter – om än ungefär lika anonyma som Vasastan ibland kan anklagas vara. 

Till dessert vankas det pistachecrepes (105 kronor) med vitchokladcreme och varma äpplen samt en creme brulée (95 kronor) som tyvärr fortfarande är kylskåpskall under det knapriga sockertaket och serveras med en tillhörande apelsingranité som smakar som någon spillt picknickapelsin på konstisen precis utanför.