BETYG: 4
PROMETHEUS
Regissören Ridley Scott har i sin långa karriär bara gjort två sci-fi-filmer, ”Alien” (1979) och ”Blade runner” (1982). Eftersom bägge fått klassikerstatus har luften surrat av förväntningar när han nu för första gången på 30 år återvänder till genren. Den här filmen var först tänkt som en ren prequel till just ”Alien”. Scott ändrade sig dock under projektets gång, frikopplade den från ”Alien” och nöjer sig nu med att säga att filmerna har liknande dna. Men visst är det Ripley & Co vi tänker på när rymdskeppet Prometheus år 2093 styr mot en främmande planet där Noomi Rapaces och Logan Marshall-Greens arkeologpar hoppas hitta ledtrådar till vår existens. Med ombord finns bland andra också en representant för det bolag som finansierat expeditionen – spelad av en iskall Charlize Theron – samt Michael Fassbenders mystiska, multibegåvade android.
Att den främmande planeten bjuder gänget på diverse obehagliga överraskningar är så klart ingen överraskning för oss i publiken – och många av läskigheterna känns onekligen bekanta.
Men även om Scott den här gången inte bryter ny mark skapar han snygg, suggestiv spänning. Här finns dock inte riktigt den sofistikerat klaustrofobiska rysarkänslan hos ”Alien”, ”Prometheus” påminner lustigt nog mer om James Camerons adrenalinpumpade ”Aliens”. Så värst mycket funderingar kring vårt ursprung blir det inte heller när actionmusklerna väl frigjorts. Skådespelarmässigt sticker Noomi Rapace och Michel Fassbender ut lite extra, men har också fått de intressantaste rollerna. Det är Fassbenders diskret karismatiska android som står för filmens minimala humor och Rapace har den allra hårdaste, svettigaste och mest magstarka scenen – bara den faktiskt värd biljetten. Ridley Scott ger oss inte en ny klassiker, men ett klart medryckande rymdäventyr.
