DYSLEXIPRIS. I skolan fick Bertil Hult stryk för att han inte kunde läsa. Trots sin dyslexi lyckades han starta språkreseföretaget EF Education – som nu har 28 000 anställda – och bli miljardär flera gånger om. Men Bertil Hult har inte glömt sin tuffa barndom. I går delades hans dyslexipris på 500 000 kronor ut för fjärde gången, i år till Tungelsta skola.

•• Varför har du inrättat priset?
– Jag är dyslektiker och har fyra barn som är det. Forskningen har kommit väldigt långt, man vet i dag enormt väl hur man kan hjälpa barn med läs- och skrivsvårigheter. Men det är få skolor som gör det.
•• Många dyslektiska barn blir betraktade som dumma. Drabbade det dig?
– Ja. Jag kommer fortfarande ihåg hur fröken i andra klass lutade sig över mig och skrek: ”Läs pojk! Och så smattrade örfilarna. Det var inte särskilt bra eller pedagogiskt. Senare hamnade jag i en hjälp- och läsklass med förståndshandikappade och riktiga busfrön som man inte kunde ha i en klass. Jag lärde mig räkna, men inte att läsa och skriva.
•• Du slutade skolan tidigt. Hur gick det sedan?
– Jag började som springgrabb på Stockholms Enskilda Bank. Jag funderade mycket på att bli hantverkare, men jag var ju så jäkla opraktisk. Så jag blev egen företagare. Min första målsättning med företaget var att kunna anställa en assistent som kunde läsa för mig och skriva åt mig.
•• Är det inte paradoxalt att du startade ett företag som håller på med språkskolor?
– Jo, fast det är en tillfällighet. Jag hade inget med språkundervisningen att göra.
•• Kan du läsa idag?
– Det går väldigt långsamt, så jag har två assistenter som läser åt mig. Jag har aldrig läst en bok i hela mitt liv. I tidningarna läser jag bara rubrikerna. Men jag har bra hörselminne.
•• Du är utöver företaget och ditt sociala engagemang känd för en sak: dina jättepartyn, där bland annat Rod Stewart, Diana Ross och Liza Minelli uppträtt. Vad är det du gillar med stora fester?
– Nu har jag varit relativt framgångsrik och då är det kul att kunna bjuda hem vänner och bekanta på en stor, fin fest. Och mitt stora 60-årskalas har ju utmynnat i just den här dyslexifonden. Mina vänner och bekanta bidrog till fonden i stället för att ge presenter till mig. Så åtminstone den festen blev till nytta för många.

Victoria har själv kämpat

KUNGLIG UTDELARE. Kronprinsessan Victoria delade i går ut Bertil Hults pris till Tungelsta skola som på ”ett föredömligt sätt arbetat med att hjälpa barn med dyslexi”. Kronprinsessan vet själv hur det är att kämpa mot läs- och skrivsvårigheter.
– Jag läser långsamt och tar helst in information genom att lyssna, exemplvis genom talböcker, säger hon.

Kronprinsessan Victoria hade lättare att lära sig genom färg och form, så för att ta sig igenom skolan ritade hon minnesbilder bredvid den text hon skulle lära sig. Men vid något tillfälle gick det så långt att hon faktiskt slängde pennan och tänkte att det inte var värt att försöka kämpa.
– Det är väldigt frustrerande för samtidigt tänker man ju att jag borde klara det här.
•• Hur tog kronprinsessan sig igenom studierna med de här svårigheterna?
– Det gick genom envishet, allting tar ju länge tid och därför är det viktigt att ge de här eleverna extra tid.
•• Hur ska då skolan nå ut till de här eleverna?
– Skolan måste vara vaksam, det ställer höga krav på våra lärare. Tyvärr har lärarna många elever och lite tid.