Manusförfattaren David Sumner (James Marsden) och hans fru Amy (Kate Bosworth) lämnar Los Angeles för hennes barndomsstad – en byhåla i södern där männen ägnar sig åt jakt och supande samtidigt som de värnar om kyrkan och fotbollslaget.

Kulturkrocken mellan det lokala machogänget och en ogudaktig Hollywoodintellektuell som David är given och att han lagt beslag på den ex-cheerleader de alla suktat efter minskar inte spänningarna.

Charlie (Alexander Skarsgård) inte bara suktade – han och Amy hade en affär i ungdomen vilket spetsar till läget när han och hans polare hyrs in för ett hantverksjobb hos paret Sumner.

Även mellan Amy och David stiger laddningen eftersom hon tycker att maken är alltför mesig mot Charlies gäng, som tar sig allt större friheter.

Frågan är inte om, utan när, allt ska koka över och den tändande gnistan blir en händelse där David skyddar en förståndshandikappad bybo mot en lynchmobb.   

Straw dogs” är en nyinspelning av Sam Peckinpahs film från 1971 (där byhålan var engelsk) och gissningsvis förväntas jag nu skriva att ni ska strunta i den här och se originalet på dvd i stället. Jag gjorde det själv häromkvällen och insåg då varför den aldrig blev någon Peckinpahfavorit för min del.

Rod Luries remake är inte heller någon höjdare – logiken glappar här och var och den förutsägbara historien är inte direkt rik på nyanser. Men vi slipper den skumma kvinnosyn som kletade ner Peckinpahs film och får bitvis intensivt spännande scener med suggestiv kraft.

Skådespeleriet håller generellt högre klass. Möjligen känns James Marsden lite blekare än Dustin Hoffman i motsvarande roll – men Alexander Skarsgård övertygar som hal hanne och James Woods alkoholiserade psykopatriark har några effektivt nerviga scener.