”Magic Mike” handlar om manliga strippor, vad krävs för att striptease på film ska fungera?
– Har man en intressant och välarbetad historia med bra skådespelare, då fungerar det. Det är samma premisser vilken typ av film det än handlar om, säger Metros filmrecensent C-G Karlsson.

”Magic Mike” nämner han som ett exempel på en film om strippor som fungerar.
– De spelar bra och det är en ganska intressant historia. Det gäller även ”Allt eller inget”, säger C-G Karlsson.

Okej, men det finns väl exempel på striptease-filmer som är misslyckade?
– Ja. Till exempel filmen ”Striptease” blev en utskrattad flopp. Det hjälpte inte att Demi Moore hade förberett sig genom att besöka strippklubbar och dansade topless på riktigt.

Men inte bara en dålig skådespelarinsats eller ett tunt manus kan sätta krokben för den här typen av film – även kameravinklar kan ställa till det. 
– När det handlar om striptease vill man inte att kameran ska vara dregglig men det är den i ”Striptease” och ”Showgirls”. I ”Magic Mike” känns det som att kameran har mer humor. Där är det som att det sexiga är gjort med glimten i ögat, säger C-G Karlsson.

Kan man bara göra bra striptease om det finns humor med?
– Nej. Titta bara på Marisa Tomei som vann en Oscar för sin roll som strippan Cassidy i dramat ”The wrestler” (2008). Där är hennes roll skildrad med ett humanistiskt synsätt, det finns en känslighet i det. ”Closer” är också ett exempel på det, säger C-G Karlsson.

Varför är det fler brudar som strippar på vita duken än killar?
– Det beror på att det i verkligheten finns fler kvinnliga strippor än manliga. Och det är vanligare att kvinnokroppen objektifieras än mäns men det börjar ändras lite grann. I ”Magic Mike” är det männen som är objekt, säger C-G Karlsson. 

Emma Björkman