ROLIG SYO. ”Supersyon vill att alla läser vidare”. Så löd rubriken till en intervju med Zinat Pirzadeh i Metro för nästan exakt tre år sedan. Då arbetade hon som studie- och yrkesvägledare på Rinkebyskolan i Stockholm.

Nu gör hon karriär som ståuppare, skådespelare och föreläsare, och hoppas också kunna debutera som romanförfattare nästa höst.
1990 flydde hon, med en tvååring under armen, från tvångsäktenskap och krig i Iran till Sverige. Här fick hon inte uppehållstillstånd, utan levde under utvisningshot under tre år i Norrland.  När Zinat framträder skämtar hon gärna om sitt liv och sina erfarenheter, och leker med våra fördomar. Hon vill bygga broar mellan kulturer.
När hon föreläser handlar det om att det tar lång tid att ställa om sig när man försöker leva i ett nytt land. Själv bar Zinat chador, slöja, när hon kom hit.
•• Men vad var det som fick dig att ta beslutet att lägga undan slöjan?
– Syftet med att bära islamsk klädsel är att man ska täcka sig för främmande ögon. Man ska inte väcka uppmärksamhet, men här blev det tvärtom. Jag respekterar alla som väljer att bära slöja även om jag själv valt bort den av praktiska skäl.
– Men det var svårt att vänja sig vid att inte ha sjal. Först ska man lära sig att man ska titta folk i ögonen och det kändes jättekonstigt.

Steget därifrån till att bli stå-uppkomiker är naturligtvis enormt. Zinat hade sökt till en hattmakarkurs, men eftersom det var för få sökande blev hon i stället hänvisad till en ståuppkurs med Adde Malmberg.
– Det var väl ödet. Nu är jag jättetacksam, men det kan kännas lite overkligt. Ibland är jag rädd för att öppna ögonen på morgonen, tänk om jag fortfarande skulle vara lyxhustru i Iran.
•• Är det ingen nackdel att vara stå-uppare när man ska vägleda ungdomar? Det sägs ju att dagens ungdomar bara vill synas.
– Nä, inte alla, de flesta vill bli rika ganska fort! Nej då, skämt åsido, det är ingen nackdel. Komedi är min passion, jag brinner för det. Det vore hyckleri om jag lade det åt sidan. Om jag uppmanar ungdomarna att följa sina drömmar så kan jag inte sitta som en gammal ungmö som inte vågar ta tag i sina. Ungdomarna blir snarare inspirerade av det jag gjort.
•• Du brukar inleda med ”Jag heter Zinat al Sadat Pirzadeh, men ni kan kalla mig för Kerstin”. Hur mycket Kerstin är du i dag?
– Jag är ganska mycket Kerstin, så mycket Kerstin att jag till och med fått pollenallergi. På gott och ont har jag anammat mycket.
•• Till och med sommarstuga i Norrland har du skaffat.
– Ja, banken blev ganska förvånad över att en invandrartjej ville köpa en stuga i Glommersträsk. Jag köpte den faktiskt utan att ens ha sett den. Kunde jag gifta mig med en karl jag aldrig sett så kunde jag väl köpa hus på samma sätt, säger Zinat och ler.