Han var med och omdefinierade svenskt musikliv med punkbandet Ebba Grön för 30 år sedan. Sedan dess har han bara fortsatt att överraska. I dag fyller Sveriges mesta rockstjärna Joakim Thåström 50 år.

Han var med och omdefinierade svenskt musikliv med punkbandet Ebba Grön för 30 år sedan. Sedan dess har han bara fortsatt att överraska. På tisdag fyller Sveriges mesta rockstjärna Joakim Thåström 50 år.

- Förr var det en otänkbar tanke att ens gamla idoler blev äldre, men Thåström har verkligen visat att det går att åldras i rockmusiken också. Jag tror verkligen att han kommer att göra intressanta saker lika länge som till exempel Johnny Cash gjorde, säger musikjournalisten Jan Gradvall.

Den 20 mars firar Joakim Thåström sin 50-årsdag. I år är det också 30 år sedan han, Gunnar "Gurra" Ljungstedt och Lennart "Fjodor" Eriksson bildade banbrytande Ebba Grön, svensk punks största band. Under de efterföljande decennierna har han etablerat sig som en av Sveriges största stjärnor, oavsett nivån på framgången. Med Imperiet på 1980-talet, som medlem i industrirockbandet Peace, Love & Pitbulls på 1990-talet eller som soloartist. Och än i dag lockar han 14-åriga punkkids till sina konserter.

- Han står för det han gör och gör precis det han själv vill, han låter sig inte styras av någon. Och han har hållit flaggan högt hela tiden. Jag kanske inte alltid har gillat hans musik, men att han gör det han tror på är det viktigaste för mig, säger Peter Johansson, en av författarna till punkantologin "Svensk punk 1977-1981" från 2005.

Frigörelsetema inspirerade

Det är han inte ensam om att tycka. Gör det själv-andan och det politiskt laddade frigörelsetemat i de tidiga låttexterna inspirerade även Jan Gradvall när han som ung startade punkfanzinet Jörvars Gosskör.

- I mitt fall ledde frigörelsen till att jag vågade satsa på mitt skrivande, säger han.

Magnus Carlson, sångare i Weeping Willows, fick en skjuts in i musiken genom Thåström.

- När jag gjorde texter på svenska till min soloskiva "Allt är bara du, du, du" var de Thåström/Imperiet-inspirerade. Där är också Thåström med och spelar gitarr. Eftersom jag skrev på svenska märkte jag att mitt textspråk var väldigt färgat av Thåströms och Strys texter från Imperiet, säger han.

Minst lika utmärkande för Joakim Thåström är att han aldrig velat stanna i en stil. Från Ebba Gröns punk, Imperiets synthindränkta rock och Peace, Love & Pitbulls engelskspråkiga industrirock, till den senaste solokarriärens avskalade ballader har strävan alltid varit att gå vidare. Och nu verkar det vara dags igen. Den 28 mars debuterar hans nya band Sällskapet med ett självbetitlat album som låter smygande mörkt och suggestivt. Följdriktigt en bra bit från visorna på soloalbumet "Skebokvarnsvägen 209".

- Jag tror inte att man kan hitta exempel på någon annan rockartist som hela tiden har varit så modig i den bemärkelsen att han aldrig har valt att leva på gamla meriter, utan hela tiden sökt sig till nästa steg. Det är svårt att hitta något annat exempel på någon som vågat utmana sig själv så mycket, säger Jan Gradvall.

Motvillig stjärna?

Joakim Thåström var och är oomtvistlig frontfigur med sin utstrålning och stil - oavsett hans försök att poängtera att Ebba Grön och Imperiet var grupper där alla medlemmar var lika viktiga. En status som säkerligen har förstärkts genom hans ovilja att låta sig intervjuas, då som nu.

- Han gjorde ju allt för att inte framstå som frontfigur i bandet. Men när man såg dem så blev det ju lite så i alla fall. Han har hela tiden blivit utsedd till stjärna, men försökt att spräcka det själv. Så fort han blir det så förstör han den stjärnan och åker till Amsterdam och gör industrirock i stället, säger Jan Gradvall.

Men Magnus Carlson är inte så övertygad om Thåströms motvilja att vara stjärna.

- Varför skulle han annars starta band och ge ut skivor? Men han kommer ju ur 70-talets progg och sedan punken, där allt var anti. Punken var ju mot idoldyrkan och sådant. Det var mer prokreativt: "ni i publiken, starta egna band så kommer vi och kollar på er!" Men han var sådan stjärna att det inte gick att värja sig, säger han.

Det må ha gått decennier sedan Ebba Grön hade sin storhetstid, men skivbolagen ser fortfarande en försäljningspotential i deras musik. Efter sommaren släpps Ebba Grön-boxen på nytt (från april finns den att köpa digitalt) och i mitten av maj kommer en ny Imperiet-samling, "Klassiker". Och hur mycket Thåström än vill fokusera på nuet och nya sound, tror Jan Gradvall, Peter Johansson och Magnus Carlson att Thåström får många nya fans i dag just tack vare sin medverkan i Ebba Grön.

- Han har påverkat svensk rock jättemycket, om Imperiet inte funnits innan kanske inte Kent hade blivit så stora. Jag tror att han fortfarande inspirerar tonåringar i dag. Det kommer ju nya 14-åringar som älskar Ebba Grön. Och då vill ju de gå och se Thåström när han spelar solo. Han är fortfarande spännande, säger Magnus Carlson.

Röster om Thåström

Jan Gradvall, musikjournalist: "Jag intervjuade honom för mitt punkfanzine Jörvars Gosskör. Redan på den tiden sa han nej till väldigt många tidningar, men sa ja till två 16-åringar från Linköping som ville prata med honom. Redan då stod han verkligen för något, det var inte bara en sorts pose."

Magnus Carlson, sångare i Weeping Willows: "Vem är större än honom liksom, när det gäller att vara rockstjärna i Sverige? Det finns ingen som han. Han har allt - utseendet, stajlen och rösten och dessutom är han en jävligt bra gitarrist."

Peter Johansson, en av författarna till antologin "Svensk Punk": "Det jag fastnade för mest var texterna. Han fick en ju att vakna till politiskt med deras texter. Det betydde mycket för en när man var i 12-13-årsåldern att någon stod upp och skrek det man kanske tyckte själv men inte kunde uttrycka."