Filmpersonligheten Morgan Spurlock har sannerligen hittat sin nisch. Han verkar inom dokumentärgenren men ägnar sig mer åt drama och underhållning än åt undersökande journalistik, även om hans filmer ofta bär en skrud av grävande reportage.

Ni minns förstås hans ”Super size me”, där han levde på McDonald's-mat i en månad för att se vilka konsekvenser det fick på hans hälsa? Eller ”Where in the world is Osama Bin Laden?”, där han drog till Mellanöstern för att leta efter världens mest eftersökte man.

Båda filmerna drevs av en frågeställning, och resulterade i någon mån i ökad kunskap. ”The greatest movie ever sold” går i samma fotspår. Den är en stundvis galet rolig film.

Spurlock är en showman ut i fingerspetsarna, och han är som bäst när han använder sig av den avväpnande humor som blivit hans signum. Här vill han granska produkt­placeringens betydelse för filmindustrin, och gör det genom att ragga upp företag som ska finansiera hans egen undersökning – den här filmen. Spurlock bokar in möten, pitchar sin idé och… en rad mycket underhållande situationer uppstår.

Företagarna skrattar, blir irriterade, tycker Spurlock är en galning eller en idiot, eller kanske både och. Några tycker han är så flippad att de tackar ja (filmens originaltitel, ”Pom Wonderful presents: The greatest movie ever sold” är en följd av detta), andra är rädda att framstå som idioter, tackar nej – och framstår just därför som idioter.

Det är ett roligt upplägg, men det håller inte riktigt hela vägen. För trots att Spurlock på sin resa träffar en rad namnkunniga typer (från Noam Chomsky, Donald Trump och Ralph Nader till filmare som J.J. Abrams, Brett Ratner och Quentin Tarantino) kommer han inte fram till så värst mycket mer än det han inledningsvis visste. Spurlock säljer oss sin film, och sig själv, allt med en lurig glimt i ögat.