Fakta: Ulf Malmros

Arbetar ofta med skådespelarna Kjell Bergqvist och Björn Starrin.

"Flykten till framtiden" är den första långfilm som Jaana Fomin och Ulf Malmros regisserar tillsammans, men de har tidigare regisserat tv-serien "Ack Värmland" ihop.

Fakta: Jaana Fomin

En holkrökande hippie, en ung man med ett dödligt hjärtfel och ett tunnelbanetåg som kan förflytta människor från 1973 till 2016 och tillbaka igen. Det är några av beståndsdelarna i Ulf Malmros och Jaana Fomins nya film "Flykten till framtiden", som leker med idén om ett "tänk om", och flörtar hej vilt med Robert Zemeckis äventyrsklassiker "Tillbaka till framtiden".

– Att göra tidsresefilm är det optimala användandet av filmen. Det finns något mysigt och optimistiskt med tidsresor, att inget är förutbestämt, man kan ändra på allt, säger Ulf Malmros när han och filmens medregissör Jaana Fomin träffar TT på ett hotell i ett snöigt Stockholm.

Familjen arbetade ihop

Att de hämtat inspiration från Zemeckis film är inget Malmros och Fomin hymlar med. Kärleken till 80-talsklassikern delas även av deras 20-årige son, Hugo Fomin Malmros (som har en mindre roll i filmen), som även han var involverad i filmarbetet.

– Hugo är ju också ett "Tillbaka till framtiden"-fan, så på ett sätt har det här varit ett familjeprojekt, Vi var alla samlade runt idén om att göra en tidsresehistoria, säger Jaana Fomin.

Men "Flykten till framtiden" kan mycket väl vara den första renodlade svenska tidsresefilmen. Malmros har länge lekt med idén, men inte förrän i samband med att paret avslutat arbetet med tv-serien "Ack Värmland" lossnade det.

Och det gick snabbt. Bara på några veckor "rasade historien in av sig själv", berättar Malmros.

Uppbyggda miljöer

Nästan alla miljöer i filmen är uppbyggda i studion i Trollhättan – från gatan där huvudrollsfiguren Svante bor till skivbutiken där han och hans drogliberale mentor Bengan jobbar.

– På ett av våra första möten med scenografen så ritade vi upp allt på en servett och sa att "vi får nog göra ett kvarter här, med en vägg i slutet med den här klockan och den stora trappan". Det går ju inte att spela in i stan, det är för bullrigt och okontrollerat. Så det var asfalterat, med golvbrunnar och hus med två våningar där man kunde titta ut genom fönstren. Det var väldigt lyxigt, säger Ulf Malmros.

Jaana Fomin tror att det analoga arbetssättet hjälper till att skapa stämning för hela filmteamet.

– Man kommer i stämning när allting finns där. Det vi ser är det vi kommer att få med. Det är en otrolig känsla att få göra det på det sättet, säger Jaana Fomin.