Tre glober av fem till Tranquilo. 
Tre glober av fem till Tranquilo. 

Göteborgs stora matnyhet 2012 blev inte avslöjandet att Leif Mannerström handlar sina råvaror på Lidl, att Dubbel Dubbel planerar att starta filial i Malmö eller att Linnea Art ska öppna ett mat- och festpalats mitt på Avenyn.

Nej, det största genomslaget hade musikfestivalen Way out Wests beslut att enbart servera vegetarisk mat. Pressreleasen spreds som en löpeld, i sin helhet, genom journalisters twitter- och facebook-konton. Ingen ville missa chansen att putsa sin gloria genom att digitalt associeras med detta initiativ. Miljömässiga skäl? Saken är att festivalens nya grönsaksiver naturligtvis bara är en del av en långsiktig plan att charma sin drömbokning Steven Patrick Morrissey till festivalen.

Way out West innebär nu inte bara en quorn- och quiff-invasion, utan också en invasion av bekräftelsetörstande twittrare från Stockholm som bjudits ner att gratisdricka och gratisäta. Och Göteborgs Universitet presenterade nyligen en fascinerande studie där man la ihop storleken på alla postade instagrambilder och ”Se mig!”-publiceringar på twitter och kom fram till att det exakt på decimalen motsvarade en genomsnittlig svensk moders kärlek. Rörande, inte sant?

D et är således i denna kontext jag besöker det sydamerikanska stekhuset Tranquilo; den totala motsatsen till Way Out West. När Way Out West serverar sojakorv och kemiskt odlad svamp grillar Tranquilo biff, lamm och kyckling.

Där festivalens besökare lever i tät symbios med Our Legacy-skjortor, Weekday-mössor och en liten tygpåse är Tranquilo’s klientel uppklädda i färgglada kreationer tätt draperade över silikonrumpor direkt influgna från Rio de Janeiros stränder. När Blur går av scenen till sin lätt löjliga The Universal har sambatåget nått sin peak på Tranquilo. 

Tranquilo är ett våldsamt festligt ”Miami Vice”-avsnitt som kommit till liv. Baren skjuter ut som en erotisk pastellrosa troskant över ett annars urbant och korall-blått landskap med palmer och pastelldraperier. Tankarna förs till Wayfarer, vita linnekostymer, solblekta Vidal Sassoon-frisyrer, Piz Buin-krämer och sprit. Hela miljön andas sex och liv.

Jag tar den stora grilltallriken (310 kronor) och Magno Mojo-burgaren (165 kronor). Det är mycket smak som är Tranquilos adelsmärke, vilket är ovanligt på stekhus, där råvarusmakerna ofta döljs av grillarom, rök och kryddor. Inte här. Här får råvarorna tala. Där-emot ser uppläggen ibland ut som en stor hög inflammerade tår. Och vinlistan är bedrövlig. Men maten och drinkarna är nyckeln till en härlig kväll på Tranquilo. Lägg ihop dessa två och du kommer att uppleva en kärlek större än en genomsnittlig svensk radhusmammas.