Strömmingsluckan

Betyg 4

Om tusen år när arkeologer och historiker ligger på knä med små penslar och finkammar området runt Magasinsgatan kommer man att upptäcka att den äldsta foodtruck-fossilen härstammar från arten Strömmingsluckan. En art vars motsvarighet till Adam och Eva heter Thomas Cruz Kollberg och David Haggren. Och något senare, efter den utförda kol 14-metoden, kommer man även att upptäcka att parasiterna som levde i symbios med denna art var hipstern, ett hen som skyddade sig mot omvärlden genom en storväxt och tatuerad kroppshydda där en skäggbeprydd knopp på toppen stack upp. Men låt oss stanna i nuet.

Vi ska ta tempen på Göteborgs första foodtruck. För är det någonting som är ”ekologiskt”, ”närodlat”, ”terroir” eller ”merroir” eller vad modeordet nu kan tänkas vara för dagen så är det Strömmingsluckan. När alla andra tittar åt Köpenhamn, Paris eller Baskien så har Thomas Cruz Kollberg och David Haggren stått med båda fötterna i Göteborgsleran. Detta ger naturligtvis respekt och kredibilitet. Och i tider då den pretentiösa finrestaurangen monterats ner till förmån för enklare bistros med ett mer direkt och avslappnat tilltal så finns det naturligtvis inget mer modernt och progressivt än att servera stekt strömming på en vit papptallrik tillsammans med potatismos och lingon.

Det finns annat på menyn, strömming med dijon och pepparrotskräm eller varför inte fiskbiff på torsk, sej, kolja, räkor och lax med dansk remouladsås till exempel, men den nakna treenigheten strömming-mos-lingon är signaturrätten. Detta är DNA-koden för hela vagnens existensberättigande. ”Det är den beniga, oljiga smaken av kylig protestantism, av det hårt arbetande, hårt drickande, tystlåtna Europa” som AA Gill uttryckte det i en artikel i DN för ett par år sedan. Och så har det sett ut från tidernas begynnelse. Och det smakar fortfarande lika gott. Jag njuter av den färska, nystekta fisken mot det ljumna och täta moset som får sötma av en lavin av lingonsylt.

Detta är grunden. Den heliga graalen. Den gastronomiska motsvarigheten till Gud, Jesus och den heliga anden. Det enda svaga benet är drycken. Mycket på grund av avsaknaden av alkoholtillstånd. Men även av urvalet av den öl som trots allt finns att tillgå. Här behövs uppryckning. Jag skulle rekommendera en Brekeriets suröl på 2,4% med dragning åt rabarber. Den har en syra perfekt till den feta fisken. Med den i min hand hade mitt besök varit 3-stjärnigt.